Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMSEN, RYSKA RIKETS GRUNDLÄGGNING.
själfva verket hafva vi här den första upplagan på skandinaviskt språk
af en nordisk författares skrift, som förut i engelsk och tysk drägt
väckt ett rättvist uppseende inom Europas lärda verld. Denna svenska
upplaga är icke häller blott och bart en öfversättning, utan snarare
en omarbetning, i det så väl förf. som öfvers. försett den samma med
åtskilliga nya, till en del synnerligen vigtiga bidrag, som komplettera
framställningen med afseende å de sista årens vetenskapliga under
sökningar i ämnet. Dess utom har riksantikvarien Hildebrand i form
af ett tillägg meddelat några intressanta och bevisande upplysningar
angående nordiska fornlemningar i Ryssland.
Den fråga, som dr Thomsen har behandlat i föreliggande arbete,
är af stort intresse för den nordiska och särskildt den svenska häfda
forskningen. Det oaktadt har man på senare tider föga sysselsatt sig
därmed i Sverige. Förhållandet var annorlunda för ett par århundra
den sedan. Efter hvad dr Thomsen omnämner, är Karl IX:s sändebud
till tsar Yasilij Sjujskij, Petrus Petrejus (de Erlesundn, såsom han
kallar sig), veterligen den förste västeuropeiske författare, som härledt
det ryska rikets grundläggare från Sverige, och utom de af dr Thom
sen åberopade Moller och Scarin, som i första hälften af det adertonde
århundradet gjort ämnet till föremål för rätt förtjänstfulla undersök
ningar, hafva redan Verelius (i anmärkningarna till Hervararsagan)
och Rudbeck (i Atlantican) icke lemnat det ur sigte, ehuru visserligen
deras egendomliga fantastiska åskådningssätt äfven i detta fall gör sig
gällande. Sedermera har man i allmänhet hos oss inskränkt sig till
anförandet af de hufvudsakliga skäl och grunder, på hvilka främmande
forskare stödja antagandet af de varägiske furstarnes nordiska härkomst.
Själfva striden därom har egentligen blifvit förd i Ryssland emellan
historici och filologer af inhemsk och tysk börd, hvilkas åsigter icke
sällan synas hafva blifvit väsentligen bestämda af nationella fördomar.
Redan Lagerbring säger i sitt historiska verk, att »intet månge i
Ryssland tviflat på denna sanning (att Rurik och hans bröder kommit
från Sverige), innan tidernas omskiften förvandlat historien till en
politisk vetenskap, där alt bör vridas efter politiska, fast i sig själf
ganska omöjliga afsigter.» Detta omdöme eger sin riktighet äfven för
närvarande. Månge ryske författare betrakta såsom en slavisk heders
sak att förneka den »normanniska» invandringen och dess betydelse
för rikets politiska utveckling, liksom om Ryssland skulle kunna anses
hafva mera skam däraf än England af Vilhelm Bröfrarens bedrifter.
Dr Thomsens stränga yttrande om den hithörande ryska literaturen,
att den »med få undantag har föga eller intet vetenskapligt värde»,
torde ej jäfvas af någon, som därom tagit närmare kännedom. Han
har ej häller ansett det löna mödan att inlåta sig på en utförligare
vederläggning af desse s. k. »antinormannisters» påståenden, hvilka i
allmänhet vitna om brist på verklig metod och i synnerhet om full-
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
