Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMSEN, RYSKA RIKETS GRUNDLÄGGNING.
nordiska namn. ehuru naturligtvis försedt med grekisk ändelse, säges
vara son till en konung i Varangia (sid. 100). Af det förstuämda
stället framgår således, att araberna visste, att de egentlige »ryssarne»
voro ett sjöfarande folk, hemma i länderna väster om Östersjön, af
det senare åter, att grekerna vid ordet varanger fäste en bestämd
etnografisk betydelse, hvilket man ofta, ehuru förgäfves, har velat
bestrida. Dr Thomsens förklaring af upprinnelsen till benämningarna
»ryssar» och »varäger» i deras olika former och deras inbördes för
hållande är också den enda, som kan anses för vetenskapligt hållbar.
Det kan synas underligt, att de nordiska källorna icke hafva
någonting att förtälja om en sådan tilldragelse som stiftelsen af ett
»varägiskt» rike bland slaverna. Men, såsom dr Thomsen påpekar,
»låg hufvudsätet för sagoliteraturen, Island, långt borta från skåde
platsen för denna händelse, och äfven af de på närmre håll belägna
normanniska kolonierna är det blott en försvinnande bråkdel, som
omtalas i de nordiska källorna.» 1 Att likväl medvetandet om natio
nel slägtskap med den herskande stammen i Gårdarike var fullt lif
ligt i de skandinaviska länderna, bevisas uppenbarligen af sagornas
talrika intyg om täta förbindelser af mångfaldig beskaffenhet å ömse
sidor och bestyrkes tillika af motsvarande uppgifter i äldre ryska
skrifter. Äfven sedan Rukiks ättlingar införlifvat sig med sina sla
viske undersåtar, hafva de utan tvifvel, i likhet med de normandiske
hertigarne ännu i det elfte århundradet, länge bevarat minnet af sin
nordiska börd och vidmakthållit gemenskapen med konungahusen i
Skandinavien. Att bestämdt uppgifva, när bland dem kännedomen
om deras fäders tungomål gick helt och hållet förlorad, torde vara
omöjligt. Man vet, att den mäktige storfursten Vladimir Monomach
[| 1125], den danske konung Valdemar I:s morfader, berömde sig af
att kunna fem språk; måhända var »varägernas» ett bland dessa.
Att inga runinskrifter blifvit funna i Ryssland, förklarar dr
Thomsen (sid. 77) därmed, att »användningen af runskriften (i dess
yngre form), i synnerhet på grafstenar, först i tionde århundradet
blef allmän i Sverige, således på en tid, då nordbornas bosättning i
Ryssland för länge sedan var fullbordad.» Detta skäl eger utan tvifvel
sin giltighet, men därtill kommer, att de nordiske invandrarne i det
vidsträckta slättlandet saknade riklig tillgång på det varaktiga mate
rial, som hos oss användes vid uppresandet af minnesvårdar öfver
aflidne fränder. Äfven om runskriften varit allmännare känd vid
inflyttningen, förefans således icke samma möjlighet till dess mång-
1 Dr Söderberg hänvisar (sid. 155) på möjligheten däraf, att i det isländska
Svipjöå hin mikla såsom namn på Ryssland kan ligga en erinring om den varägiska
eröfringen. Något dylikt skulle afven kunna finnas i sägnerna om Hvitserk, Ivar
Yidfamne m. fl., ehuru det vore temligen fåfängt, att utleta de rent historiska be
ståndsdelarne däri. I Landnamabök omtalas isländske nybyggare, befryndade med
konungar i Gårdarike.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
