Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. MALMSTEN
Redan hos Hasan ibn al Haitam, som lefde omkring 1010, var sei ett
ofta förekommande uttryck för den obekanta.
Nu var det i Spanien i forna tider regel att skrifva den arabiska bok
stafven med det latinska x, så snart fråga var om hela ord eller sat
ser. Hos Pedro de Alcala finna vi det dår sei skrifvet: xei,
och förminskningsformen suei (småsak) skrifvet: xuei, och detta på den
grund att bokstafven x på hans tid var skriftecken för ljudet s (sch).
Också var det en helt naturlig sak, att de i Cordova studerande europeer
skulle begagna samma skrifsätt, d. v. s. ätergifva det arabiska sei (det
där något som sökes) med xei; och häraf uppkom beteckningen x för
den obekanta, hvilket icke år något annat, än en förkortning af det ofta
närada xei.
Sedan bokstafven x var antagen såsom beteckning för den obekanta,
var det helt naturligt att, då det blef fråga om flera sådana, hårtill an
vända x:s grannar y och 2 eller u och v.
Hår kunde jag nu sluta, sedan vi fått reda på, huru det kommit
sig, att bokstafven x, framför andra bokstäfver, blifvit hedrad med upp
draget att beteckna den obekanta. Men Lagarde förer sin undersökning
ännu längre tillbaka; och som därvid kommer fram ett moment, hvilket
icke saknar sin komiska sida, tillåter jag mig begagna tillfallet att äfven
härför redogöra.
Vi erinra oss, att x var ett förkortadt skrifsätt för xei cosa, res,
sak, ting; att detta var den betydelse, som helt naturligt borde gifvas
åt x, därpå tviflade de arabiska skriftställarne i sin lifliga fantasi lika
litet, som ännu mångenstädes den svenska bonden tviflar pä, att ordet
»muntas» är slägt med »ta sig om mun», och att det däraf fått sitt namn.
Nu upplyser emellertid Lagarde, att det där xei har ett helt annat ur
sprung. Det härleder sig på sätt och vis från Diofantus, hvilken, såsom
vi redan omnämt, är den egentlige skaparen af algebran. Denne kallade
den obekanta för dgi&uog (tal) och betecknade den med slutbokstafven
däri eller g (s). Det var, såsom bekant, med rent aritmetiska frågor om
hela tals egenskaper, d. v. s. med hvad vi numera kalla tal-teori, som
Diofantus nästan uteslutande sysselsatte sig; och benämningen dgidgäg
pä den obekanta, äfvensom den förkortade beteckningen däraf med g
var således helt naturlig.
Såsom vi här ofvan omnämt, intogo araberna är G4l Alexandria och
förstörde med detsamma den där florerande grekiska eller, rättare sagdt,
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
