Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. MÖLLER, UTKAST RÖRANDE SVENSKA JORDBRUKETS HISTORIA.
Jordbruket i vårt fädernesland stod, säger hi von Möller, ännu
vid århundradets början för det mesta kvar på samma ståndpunkt
som under medeltiden; då sprängdes ändtligen genom 1807 års skif
tesstadga, förberedd och föregången i några nordliga landskap af
storskiften och afvittringar, de band, som hämmade en förnuftig
yrkesutöfning. I teknisk mening kan dessförinnan ej blifva tal
om cu agrikulturhistoria; hvad som ligger där bakom var väl mest
en, hufvudsakligen efter cisterciensernes och andra klosterandligcs
föredöme bildad, routine, åt hvilken kung Gösta utan mycken fram
gång, som det synes, på sitt fogdemanér försökte att gifva något större
lif och eftertryck. Så mycket vigtigare äro de judiciella, kamerala
och administrativa förhållanden, under hvilka jorden kunde egas, öfver
låtas och brukas, och framställningen i denna del är särdeles upp
lysande. I förtrolig bekantskap med våra gamla landskapslagar, per
gamentsbref och andra urkunder, i vidsträckt kännedom af den äldre
och nyare agronomiska literaturen, torde denne skriftställare söka sin
like. Utom egen omfattande arkivforskning har han kunnat påräkna
upplysningar af flere bland våra mest betydande urkundkännare; för
vånande är också rikedomen på intressanta fakta, som ur hittills okända
eller obegagnade källor här kommit i dagen. Och samma ungdom
liga hänförelse för våra fosterländska minnen, samma rörande pietet
mot de fredliga bragdernas hjältar, som vi sedan länge hos denne
skriftställare lärt oss att älska, träder oss äfven här till mötes. Hela
denna afdelning med dess olika rubriker, bostaden, tegskiftet och
skiftesbruket, öfverlåtelse af jord, landtihäteri, hofveri, historien om
enskilda men betydande egendomsskiften, landtbruksakademien och
hushållningssällskapen, med de här och där framskymtande bilderna
af män sådan’a som Faggot, Gripenhjelm, Maclean, Nonnen och flere,
hörer, så vidt vårt omdöme gäller, till de mest utmärkta som den
samtida svenska literaturen har att uppvisa.
Lika läsvärda, men för den stora mängden af läsare säkert ännu
mera tilltalande, äro monografierna öfver husdjuren och kulturväxterna,
äfvensom redskapen för åkerbruk och spånadsslöjd. Vi finna här en
rikedom på betecknande, ofta humoristiska drag ur djurlifvet och
några förträffligt utförda illustrationer; så till exempel ligger det en
hel förädlino-shistoria i de båda kontrasterade bilderna af vildsvinet
O
och Singapore-suggan. Den gamla erfarenheten, att den lyckligaste
afvelsmannen är den trognaste djurvännen, besannar sig äfven här;
den skärpta uppmärksamhet, som af praktiska skäl riktas på djuren,
har mycket bidragit att göra vissa af deras misskända egenskaper
gällande, såsom svinets sinne för renlighet och gåsens intelligens;
båda äro obestridliga, om man också icke har lust att med Plinius
tillerkänna den senare någon särskild begåfning för musik och filo
sofi. Naturligtvis försvinner med en mera yrkesmässigt bedrifven
Nordisk tidskrift. 1883. 19
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
