Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHANDORPH, SAMLEDE DIGTE OG NOVELLETTER.
Af de öfriga berättelserna i häftet är det endast en, som verkar
genom samma eller i viss mån samma medel, vrångbildens, nämligen
»Kjærlighed fra Trommesalen». Ej som så, att här vore en vrång
teckning, tvärt om befara vi den samma vara alt för sann, men
så, att här möter en sådan bild af kärleken i lifvets djupaste skröplighet
och förnedring, att vi, trots det missmod han väcker, svårligen kunna
undgå att känna deltagande och urskuld, såsom de hos oss öfvermäktiga
rörelserna. Mörk är dock här, som städse hos den unga skolan, en
punkt i lifvet, den genom hvilken de högre och högsta rörelser tändas
i människans själ. Han vidröres alls icke, äfven där vi väntade det,
eller också blott för att gissla irringar, som från honom utgått. Här
är det, som negativiteten visar sig i all sin tomhet och tröstlöshet.
När behofvet af lif, där detta tomrum nu utbreder sig, vaknar upp,
skall också denna skolas vanmakt blifva uppenbar. Man skapar icke
ny lifskraft inom något område utan genom kraften af ett positivt
lifsinnehåll, ett ljus, en tro, för hvilken man kan brinna, lefva och dö.
Alla de öfriga berättelserna äro i grund och botten godmodigt
glada. Stundom är komiken ganska bastant bred och rustikos, såsom
i »Stine bliver gaardmandskone», en liten situation, som troligtvis
hvilar på de mest trogna danska folklifsstudier och därför också gif
ver oss det trygga allmogeväsendet i en skepelse, som är oss svenskar
i det hela ganska ovanlig, om än vi skulle känna igen mången en
staka detalj. »Aftenpassiar» förer oss åter in i småstadslifvets små
folksförhållanden. Det är ett par gubbar, trygga såsom Per Larsen i
historien om Stine, hvilka här utbreda sig på ett ganska roligt sätt
om både politik och annat vrövl. Här värmer oss för öfrigt en flägt
af humor, som eljes är så sällsynt i vårt stridslystna och bittra tide
hvarf. An varmare kommer emellertid denna flägt oss till mötes i
»Dilettantkomedien», en mycket rolig teckning af storfolket i små
stadslifvet. Här figurera afund och högfärd och inbillningssjuka och
okunnighet och välmening och fnaskighet och dygdelighetochbakdanteri
i en brokig mångfald, men en mångfald, som är ypperligt grupperad,
älskvärdt dömd och utan giftighet afstraffad.
Sammanfatta vi det intryck, som Schandorph genom sin diktning i
närvarande utvecklingsskede väcker, så torde det blifva, att han är en
värdig kämpe, som på alla håll sträfvar att förverkliga, hvad han i ett
rimbref till Otto Borchsenius på följande sätt omtalar:
>. . . . ingen anstrængt grublen, ingen tvang
og vold naturen bringer til at föde.
Men vi kan altid stræbe mod det mål
at få vort eget öje åbnet, skærpet
for alt det tidselkrat, den agerkål,
der trives under dögnets vrövl og skrål,
så vi kan luge bort, kvad der er snærpet,
kvad der er dumt og åndlöst, flovt og fladt,
kvad der vil livets frie kræfter kemme».
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
