Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER, STUDIER ÖFVER HEGELIANISMEN.
stridligen har försteget. I hvad mån denna öfverlägsenhet är en ver
kan af Norges lifligare beröring med de stora kulturländerna, lemna
vi därhän. Att den i Norge gängse filosofien har utländsk härkomst,
är allmänt erkändt. Då den hos oss nästan uteslutande rådande bo
strömska filosofien gör anspråk på själfständighet och nationel be
tydelse, måste det för henne vara en hederssak att försvara dessa
anspråk och ett nationelt intresse att vinna ökad makt och utsträck
ning. Endast småningom har hon hittills utbredt sig, men redan har
hon blifvit föremål för broderlandets (och äfven utlandets) uppmärk
samhet och pröfning, ehuru icke i den omfattning, att man däraf kan
afgöra, om hon blott är en kråkvinkel-åsigt, eller har lifskraft nog för
att öfvertaga ledningen inom den internationella forskningen. Själf
har den boströmska skolan föga arbetat för sin utbredning och oftast
visat en fredlig tendens. När nu en visserligen ung, men i forsk
ningen grundlig och i framställningen elegant boströmian angripit den
norske veteranen prof. Monrad, hafva vi ansett en något utförligare
anmälan af hans skrift ega intresse för den bildade allmänheten, så
mycket mer som egentliga universitetsskrifter så sällan beaktas, utan
särskild rekommendation. Vi ämna icke fälla något utslag i strids
frågorna, endast så troget som möjligt återgifva den hufvudsakliga
tankegången.
Författarens afsigt var ursprungligen att granska prof. M:s »Tanke
retninger etc.», men då Hegels filosofi bildar den allmänna bakgrunden
för hela den historiska taflan i prof. M:s »Kritiske rundskue» och ut
gör måttstocken för pröfniugen och grupperingen af innehållet, så
drefs han att närmare pröfva de allmänna hegelska förutsättningarna.
Därvid visade det sig nödigt att taga hänsyn till prof. M:s öfriga
skrifter och särskildt till hans-. »Udsigt over den höiere logik», hvar
igenom denna del af granskningen vann tillräcklig fullständighet för
o O O o o
att kunna utgifvas såsom ett helt för sig under afvaktan på fort
sättningen, som är ämnad att skärskåda prof. M:s behandling af nu
tidens positivisra. Förf. framlägger sin kritik i en serie af studier,
som väl sins emellan äro på visst sätt fristående, men dock syfta till
samma mål.
I sin karakteristik af Hegels filosofi särskildt i förhållande till
Schellings äldre ståndpunkt söker prof. M. att ådagalägga, att H. skulle
hafva öfvervunnit klyftan mellan den af Schelling och nyromantiken
föraktade empiriska forskningen och den filosofiska spekulationen, i
det han åt den förra anvisat såsom hufvudsaklig bestämmelse att vara
ett nödvändigt medel för den senare, »det medium hvorigjenuem den
ligesom overhoved idéen gjennom naturen — först nåer sig selv
og slutter sig sammen med sig selv.». Detta sätt att bestämma för
hållandet mellan empiri och filosofi blir nu närmast föremål för en
ingående kritik. Förf. finner det anförda uttrycket alt för sväfvande.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
