Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEUIN, OM LATIN HERRAVÄLDET.
jag ej se tillbaka på den långa tiden från åtta till aderton år utan
en vemodig känsla af att den varit till en god del bortkastad. Hvad
visste vi vid vår studentexamen ? Utan tvifvcl hade vi en ganska
god insigt i latinets rent linguistiska sida och till en del äfven i gre
kisk formlära och syntax. Att vi alls ej voro bortkomna i matematik
och svensk literatur, därför hade vi tvänne nu bortgångna, oförgät
liga gymnasielärare att tacka, och måhända var det till stor del vårt
eget fel, att kunskapen i öfriga ämnen var klen nog. Men det må
dock till vår ursäkt lända, att latin och grekiska så upptogo tiden, att
håg och lust endast under särskildt manande förhållanden kunde räcka
till för det öfriga. Sveriges grundlagar, kommunalförfattningar och
statistik voro oss fullkomligt okända, ja jag fruktar att en och annan
af oss, som ej genom historiska studier eller praktisk verksamhet fått
tillfälle att sätta sig in däri, ännu i dag har lika dunkelt begrepp om
alt detta som om luftens eller vattnets kemiska sammansättning. 1
naturläran visste man föga mer än namnen på några växter och djur.
Om tillvaron af den lysande vetenskap, som kallas den jämförande
språkforskningen, hade de flesta ej en aning. Och opraktiska voro
vi väl temligen maugrant, med öfvervägande benägenhet att döma
alt efter estetisk måttstock, att i det sköna se det goda, i det fula
det onda, ej i Platons och Plotinos’ mening, utan så att det sköna ske
net mer än en gång fick träda i stället för den goda verkligheten.
Och ändå hade vi en fördel. Ide klassiska språken, i synnerhet
latinet, egde vi dock verkliga kunskaper. Det pensum vi i skolan och
frivilligt därutom genomgått var ingalunda föraktligt och om också
antikviteter och literaturhistoria såsom särskilda discipliner voro all
deles uteslutna ur den klassiska undervisningen, hade vi dock »nöt
ningsvis» förvärfvat ej obetydligt af båda delarna.
Hur är det nu? Kan den unge man, som nu lemmar våra latin
läroverks öfversta klass med bästa betyg, verkligen säga att han,
oaktadt den långa på klassiska språk använda tiden, oaktadt all gram
matik, lektioner och teraaskrifning, eger någon verklig insigt i dem?
Måste han ej dessutom medgifva, att den tid han nedlagt på dessa
halfgångna studier, beröfvat honom möjligheten att utveckla sig i
de öfriga? Detta må förnekas; dock har både en aktningsvärd del
bland de sakkunniga 1 och den allmänna meningen fält sin dom
därom.
För denna mening är det som herr Hedin gjort sig till förkämpe
i sin nyss utgifna bok om latinherraväldet. Den utmärkes af rik iu
sigt i frågans historiska utveckling, tankeskärpa och en språkkonst,
som bildad i fransmännens skola är högst sällsynt i de germanska land,
1 Jfr Bibang till Eiksd. Prot. 1882, Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o
1) utlåtande JW 10 jemte bilagor och isynnerhet professorerne Hagbergs, Almkvists och
Lefflers reservationer i humanistiska sektionens i Upsala protokoll.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
