Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN ELSTEBS SKÖNLITERÄRA KVARLÅTENSKAP.
så smälta henne i sin känslas degel, att hon andas fram emot oss med
det skäraste doftet af skaldeverket, ej prosaiskt präntas uti oss med
något spetsfundighetens vare sig finare eller gröfre »fabula docet.» I
samband härmed är det också framför alt om människor, ej om vare
sig samhällsförhållanden eller etiska problem, som denna gripande be
rättelse i främsta rummet handlar, och det är därför, att vi så djupt
röras af den olyckliga unga kvinnans öde, hvilken är sliten mellan två
olika strömmar af kärlek, som vi så oemotståndligt dragas in i den
personliga, psykologiska fråga, som skymtar bakom denna dikt, ej därför
att vi därmed skulle vinna utsigt att kunna uppställa ett nytt sedebud
eller en ny rättsregel, egnade att för framtiden omöjliggöra dylika
konflikter. En sådan praktisk effekt har ej poesien; det är dessvärre
tvärt om så, att hon, genom att äflas därefter, mycket lätt förfelar
den uppgift, hon verkligen har, och därmed äfven det mål, hon verk
ligen kan nå.
»Solskyer» handlar om en ung kvinna, ett stormens barn, som genom
händelser, de allra naturligaste under hennes egendomliga lefnadsför
hållanden, helt omärkligt blir förd in i ett läge, där hon ej längre är
mäktig att reda för sig begreppen om plikt och rätt utan krossas,
dignar under samvetskval, då hon dock valt den af två vägar, som
hennes inre röster till slut synts henne utpeka. Elina har mist fader
och moder pa hafvet och kommer därigenom redan som liten flicka i
beroende af barmhertigheten. I de första åren, dock redan gammal
nog att hafva lärt sig »bondevaner», föres hon således in i ett herre
mannahus, där alt det bildbara hos henne väckes till lif och bonde
vanorna mildras, medan dock naturbarnet med de djupa, fastän länge
oklara, känslorna står oförstördt kvar. Hon skall ej för framtiden stanna
i detta hus, där det husmoderliga öfverväldet är henne så nyttigt, utan
öfvergår till en närboende onkels, en något äldre ogift ungkarls, där
hon styr och ställer, lefver och råder alldeles efter eget fritt tycke.
Hon delar sig emellertid mellan båda hemmen, som ligga hvarandra
helt nära vid fjordens innersta grund, och behåller genom det ena
ty onkeln, som är af bondebörd, lefver som kusthandlande i daglig och
stundlig samfärd med allmogen - sitt samband med den naturgrund,
af hvilken hon ytterst är kommen, medan hon genom det andra
där husets son, såsom ung student, är midt uppe både i klassisk poesi
och moderna vetenskapsläror ledes till en viss känsla af kulturlifvet,
äfven i dettas högre, rent andliga företeelser.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
