Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN ELSTERS SKÖNLITERÄRA KVARLÅTENSKAP.
han fram två nya arter af andans barn, för att icke säga tre; men den,
som han förut kände, förekommer aldrig mer. Den ena af dessa nya
arter har i presten Trondal sin representant, den andra i de föreningar
af damer, som slå sig ihop om små, de invigdas samkväm, i hvilka de
»styrke sin religiöse fölelse ved at strikke strömper for missionen».
Den tredje, om en sådan verkligen skall åsyftas med den Hans Eid,
som forekommer i denna bok, är hunnen så långt bort från Kors
gangens prest, att de väl knappast mer än utvärtes höra till samma
bekännelse. Det mellanting af patriot, tänkare och folklärare, som i
Hans Eid framträder, och som har alla skäl att inför sig själf erkänna:
»Jeg ved ikke engang, om jeg er en troende mand, og det synes mig
stundom, som om jeg har begået et bedrag ved at blive præst», är
för öfrigt så helt och hållet en produkt af Elsters egen reflexion, att
väl ingen grupp i kyrkan, ja icke ens grundtvigianerna, skulle kännas
vid honom.
I Tora Trondal själf har Elster nog menat mycket godt; men en
hel och lifskraftig personlighet har han knappast mäktat göra af henne.
Att hon, som i sina första flickdagar sade, att »det dejligste hun
vidste, var at sidde i en båd og læse Frithjofs saga», kunde ett stycke
längre fram brinna af begär att få blifva skådespelerska, förstå vi nog,
och äfvenså, att hon skulle kunna på ett underbart sätt känna sig öfver
väldigad af och bunden vid en personlighet, som kom henne till mötes
med den stränghet, som fadern aldrig varit mäktig, ja som rent ut
sade, att han föredrog »et ordentligt brudekjöb efter god gammel norsk
skik» framför all slags romantik: »Jeg tror ikke på den kjærlighed,
digterne synger om. Jeg tror ikke på Frithjofs saga.» Men då samma
kvinna därutöfver växelvis kan löpa på missionsnitförebärande skvaller
möten, fladdra omkring med den bild af ytlighet, som finnes tecknad i
Erik Gran, fundera på att blifva diakonissa och framför alt låta sig
kufvas af den falskhetens inkarnation, som heter Thea-Petrine, så torde
skalden i henne hafva förenat styrka och svaghet på ett så otroligt
sätt, som icke ens i denna, de vidunderligaste möjligheters verld är
rimligt.
Alla personer, som omgifva Tora, äro, med undantag af Hans
Eid och de gamla kvinnorna, mer eller mindre antingen narraktiga
eller i annat hänseende lumpna. Det är tydligen motsatsen mellan de
s. k. bildade klassernas genomgående förderf och de närmast bonden
ståendes högre värde, som härmed betecknas. Amtmannen, amt-
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
