Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEDEL, GREV BERNSTORFFS MINISTERIUM.
tiden, i motsats mot de åsigter författaren uttalat i »Ostens gesandtskaber»,
sökt göra gällande, att de ej voro allvarligt menade och att det ingalunda
var fråga om ett verkligt förökande af konungamakten, utan endast om
att inskränka hattrådets myndighet för att på detta sätt förminska det
för Katarina förhatliga Frankrikes inflytande i Sverige. Ehuru för
fattaren i sitt nu i fråga varande arbete yttrar sig om frågan på ett
mera obestämdt sätt, synes han dock i hufvudsak bibehålla sin förra
mening, men vi kunna ej finna, att hvad han här haft att anföra är
egnadt att vederlägga Malmströms uppfattning. Emellertid upphörde
snart all osäkerhet med afseende på Katarinas planer. I stället för att
fullfölja Peter lILs danskfiendtliga politik, erbjöd hon Danmark ett för
bund, hvarigenom utsigt öppnades till en sådan modifikation af den
svenska författningen, som Malmström antager hafva från början varit
hennes egentliga afsigt, men på samma gång uttryckligen stadgade,
att de båda regeringarne skulle arbeta på den svenska »frihetens» be
varande. Förslaget antogs och förbundet undertecknades den 11 mars
1765 (vi anmärka tryckfelet 1764). Detta steg torde väl få anses så
som Bernstorffs vigtigaste inlägg i nordens politik. Det innebar ingen
ting mindre än en fullständig omkastning af hela det politiska systemet.
De gamla fienderna Danmark och Ryssland voro nu vänner, och i och
med detsamma var Danmark skildt från sin gamla bundsförvandt:
Frankrike, och sina gamla vänner i Sverige: hattarne.
För Danmark medförde detta omslag en oskattbar fördel, nämligen
att en tillfredsställande lösning vans på den Holstein-Gottorpska frågan
genom det provisoriska »mageskiftet» af år 1767, som dock först 1773
efter Bernstorffs fall kom till fullständigt utförande, men å andra sidan
har man ansett, att Danmark därigenom för långa tider bragtes i ett
nesligt beroende af Ryssland, och att det danskt-ryska förbundet blef en
af de farligaste länkarne i det nät, som af Katarina II:s konsterfarna
händer bands till den svenska själfständighetenstillintetgörelse, och på dessa
grunder har äfven Bernstorffs »system» varit föremål för oblida omdömen.
Författaren ser emellertid förhållandena blott från den ljusa sidan,
och härutinnan år det just som vi, i enlighet med hvad som antydes
i början af denna uppsats, tro att han alt för mycket tillegnat sig sin
hjältes åskådningssätt. Man kan visserligen ej förundra sigöfver, attßerns
torff med ifver begagnade sig af den räddning undan den Holstein-Gottorp
ska frågans vanskligheter, som Katarinas oväntade tillmötesgående öppnade
för Danmark; det må äfven vara sant, att det svenska hattpartiets håll
ningslöshet och tvetydiga politik mot Danmark i väsentlig mån bidrog
till att drifva detta rike att kasta sig i Rysslands armar, och det var,
såsom vi redan erkänt, ej underligt, att Adolf Fredriks och kanske ännu
mer Lovisa Ulrikas (af förbiseende skrifver författaren ibland Ulrike
Eleonora, t. ex. s. 254) fiendtlighet mot Danmark styrkte Bernstorff i
hans farhågor för enväldets införande i Sverige. Men låt vara att
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
