Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZACHARIAS TOPELIUS.
graf sänder en klippa, »och lägger den tyst och tacksamt på kejsarens
lama arm». Detta ord »tacksamt» användes för att dikten alls skulle
kunna fäs fram, och skalden litade på att alla skulle förstå den rätta be
skaffenheten af denna tacksamhetsgärd, då det om klippan heter:
Hon hvilar så tung som döden
med tusende centners vigt;
och viljen I höra klippans
Är 1860, då den nya upplagan af »Ljungblommor» utgafs, hade en
ny tid randats, och Topelius betraktade Xapoleons verk med mer lugn,
historisk blick, hvarför det ironiska »tacksamt» utbyttes mot »tankfullt».
Ytterligare en utväg för att undgå censurens Argusögon var att välja
hela diktens innehåll från ett annat område och låta den samma blott
symboliskt antyda hvad man menade. Därvid erbjöd sig då för Topelius
så att säga själfmant ett rikt förråd af symboler ur naturens Hf. Hvad
låg närmare till hands än att t. ex. skildra naturens uppvaknande i våren
och därmed antyda det nyvaknade lifyet hos nationen. Också finna vi
hos Topelius en rad af dikter med sådant innehåll: först 1844 På hoppets
dag, sedan 1846 Morgonstormen i våren, 1847 Den blåa randen på hafvet
och framför alt Våren 1848, där vårstormen ganska oförtäckt symboliserar
årets frihetsrörelser ute i Europa, af hvilka man i Finland, särdeles vid
universitetet, var på det lifligaste intresserad.
Sistnämda dikt trycktes i Helsingfors Tidningar den 13 maj 1848,
samma dag studenterna åter en gång efter ett långt uppehåll firade en
gemensam majfest. Denna fest blef, säger Topelius själf, epokgörande.
»Det var då Finlands fana för första gången svajade pä majfältet vid
Gumtäkt. Det var då »Vårt Land» för första gången sjöngs med Pacii
högstämda toner kring denna fana och invigdes för alla tider till folk
sång. Det var då Cygnæus i den nedgående solens strålar höll det
skönaste tal om Finland, som någonsin förherrligat fosterlandskärleken,
detta tal, som var hans lifs höjdpunkt och i hvilket hans dittills
starka stämma bröts; men efter detta tal, denna sång och denna fanas
fläktar var universitetet och, hvad mer är, det finska folkraedvetandet,
invigdt ät fosterlandet. Samma år framträdde första delen af Fänrik
Ståls sägner».
Huru varmt äfven Topelius tog del i den genom festen väckta hän
förelsen visar dikten Finlands namn. Denna och »Våren 1848» utgöra
tillsammans ett vitnesbörd om den styrka, med hvilken de nya fria idéerna
så sällsamt dystra dikt?
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
