Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZACHARIAS TOPELIUS
ningen, grundad på gemenskap i studier. Till sist uppträdde Topelius,
förklarade att han intet nytt kunde tillägga till hvad redan var sagdt,
han hade blott att ge studenterna en visa, »som kanske en gång, när den
fått melodi kan bli gemensam för Finlands studenter». Och så läste han:
Vi äro andens fria folk,
som, stolt att vara ljusets tolk,
skall evigt kämpa för dess rätt,
kring verlden sprida det.
I dag den samma som i går,
den samma efter tusen år
orubblig står vår unga vakt,
som själfva ljusets makt.
Studentvisan har fått sin melodi af Filip von Schantz, och den har
blifvit en gemensam sång för Finlands studenter. Och mången gång ha
dess toner och dess ord i mörka tider lifvat Finlands ungdom till mod
och tillförsigt.
Men det är ej allenast genom sin starka protest mot alt som stod
»ljuset» emot och sin orubbliga tro på ljusets seger som Studentvisan är
karakteristisk för Topelius, utan ännu mer genom slutstrofen:
Vårt land, som vi åt ljuset vigt,
skall blifva stort och ärorikt;
vi själfva må förgätna dö,
som vågen i dess sjö.
Ty skuggorna försvinna här,
men anden ensam evig är,
och evig är vår unga vakt
som själfva ljusets makt.
Yi återfinna här den uppfattning af individens förhållande till idéerna,
»anden», hvilken vi redan förut mött; och ännu uti en likartad dikt, Yng
lingens drömmar, träffas i slutstrofen samma tanke.
Ja denna tanke, att individens högsta lycka består i det själfför
sakande arbetet för höga idéer, främst för fosterlandet, den har så genom
trängt Topelius, att den framträder vid tillfällen där man minst skulle
vänta den. Ar 1850 erfor skalden den bittra sorgen att se sin son bäd
das i mullen. Dä han nu sjunger bort sin smärta i den utomordentligt
rörande sången En liten pilt, hvilken tanke får väl försteget?
Du skulle ha blifvit eu ädel man,
ditt fosterlands hopp och ära.
Först i allra sista rummet kommer tanken:
Du skulle ha tröstat mor och far
i sorgernas hårda stunder.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
