Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIUS.
beskaffadt, än t. ex. Stockholm. Läser man Fredrika Bremers och fru
Edgrens skildringar af »societeten» i Stockholm, sä får man det intryck,
att denna societet i sina grunddrag blifvit sig lik i ett hälft sekel.
Annorlunda i Helsingfors. Staden har vuxit ytterst hastigt: efter 1809
har dess befolkning tiodubblats på sextio år och de nytillkomna elemen
ten, till största delen hitdragna genom universitetet och ämbetsverken, ha
ej så hastigt assimilerats med den infödda befolkningen, hvilken propor
tionsvis är ytterst ringa, och för hvilken hvarken något hof eller någon
större aristokrati är tongifvande. Därför blir det ock med sederna unge
fär som med byggnaderna: vid stadens förnämsta gator kan man se ett
femvåningars stenhus strax bredvid ett envånings trähus.
Topelius tyckes väl ha känt de hinder, som dessa förhållanden lade
i vägen för en på sedeskildring bygd novellistik. Redan tidigt (1843)
träffar man ock i en af hans skizzer en klagan öfver svårigheten att
CD O
teckna Helsingfors-lifvet. Han sökte därför äfven till en början bygga
sina berättelser mindre på sedeskildring än på tilldragelser, som i ett eller
annat afseende voro ovanliga och därigenom pikanta och intresseväckande.
Uti de omkring sjuttio smärre skizzer, som ingå i Helsingfors Tidningar
1842—1849, träffar man sålunda ett ungefär lika brokigt innehåll som i
Blanches »Bilder ur verkligheten»: brottmålshistorier, skolpojksstreck,
studentputs, reseäfventyr, skildringar af original ur olika samhällsklasser,
upptåg föranledda af gamla bruk, t. ex. sådana som afse att uppdaga »den
tillkommandes» namn, berättelser om rivaler som öfverlista hvarandra och
dylikt. Särdeles lämpliga att spela en rol i dessa skizzer voro äfven barn
af fjärran land, som på ett eller annat sätt blifvit kastade till Finland, t.
ex. konstberidare eller ock ryssar, hvilka vid denna tid i stort antal om
somrarna slogo sig ned i Helsingfors för att bada. Slutligen anträffas
äfven åtskilliga spådoms- och spökhistorier, de sistnämda dock meren
dels med naturlig förklaring i slutet. Representanter för denna Topelii
äldre novellistik, hvaraf många drag återfinnas äfven i hans senare be
rättelser, äro i Vinterqvällar: Drottning Sofia Magdalenas örhängen (1848),
samt bland »Sägner i dimman»: Den gamle beckbrännaren, Lindanser
skan och Den evige studenten (alla från 1845), Vattenmärket (1846),
Toholampi (1850).
År 1849 finna vi för första gängen i Helsingfors Tidningar en längre
novell: Gamla baron på Rautdkylå, hvaraf sedan vardt dramen Efter
femtio år. Följande är innehöll tidningen Hertiginnan af Finland. Det
är betecknande för den finska tidningspressens ståndpunkt vid denna tid,
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
