Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZACHARIAS TOPELIUS.
Denna konjektur om sambandet mellan Topelii uppfattning af för
gångna tider och af de närvarande tyckes bekräftas äfven af de än
dringar han vidtagit vid utgifvandet å nyo af arbeten, författade under
de »mörka tiderna», ändringar som framför alt gå ut på att än bestäm
dare framhålla individens ringhet. Betecknande är i detta afseende
t. ex. att i den nya upplagan af »Hertiginnan» med vida större skärpa
än i den gamla framhålles det vådliga uti att individen bryter mot
den rådande seden.
Ha vi rätt tolkat denna förändring i skaplynnet hos Topelii
författarskap, så tillkommer det äfveu oss, en senare tids barn, att
icke låta förleda oss till samma orättvisa bedömande af en äldre upp
fattning, som det adertonde århundradet lät vederfaras det sjuttonde.
Tro vi att bland de många upplösande element, som vår tid onekligen
visar, dock äfven något nytt och bättre håller på att grundas, då till
kommer det oss att visa denna tro med våra gärningar och bygga upp
hvad som är nytt och bättre. Kunna vi det ej nåväl, då ha vi ej
rätt att rycka på axlarna åt den fasta och på sitt sätt konsekventa tro,
som skänkt en ädel ande sitt stöd i alla lifvets stormar. Kunna vi
det åter, så skola helt visst i den nya byggnaden ingå så många ele
ment af dem Topelius och hans generation med värma och kraft för
svarat, att vi måste fråga oss: »hvar stode vi, om de ej varit till?»
Och helt säkert är Topelius å sin sida icke den som ogillar att »den
nya tid på nya gåtor stafvar». I sitt ofta nämda rektorstal säger han,
att »Abotraditionen», den forna blinda konservatismen, som småningom
besegrats, dock äfven hade »en vacker och varm sida: vördnaden för
det, som människor i alla tider böra hålla heligt och dyrbart; religio
nens sanningar, staten, representerad af dess öfverhufvud, samhällets
fordran af själfförsakelse, individens underordnande under det allmänna,
kort sagdt, auktoriteten i dess berättigade och vackra betydelse. Jag
tvekar om vi i alla dessa afseenden kunna mäta oss med våra före-
gångare». Men han tillägger, närmast med afseende på universitetet;
»Lyckligtvis finnes för hvarje brist ett botemedel i den redliga viljan,
det fortgående utvecklingsarbetet och i en öppen ställning till landets
kritik. Mitt afskedsord till universitetet kan icke vara annat än:
framåt, beständigt framåt för sanning och fosterland!»
Dessa ord, yttrade 1878, visa att Topelius aldrig varit konservativ
quand méme, och det samma intygas ock däraf att den torra stela
ortodoxin icke hos honom slipper nndan för bättre köp än fritänkeriet.
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
