Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIGT.
ALEXANDER L. KIELLAND: To Novelletter fra Danmark. Köbenhavn, 1882.
Gift, roman. Köbenbayn, 1883.
Året 1882 är ett tvetydigt år i Kiellands utvecklingsgång. Då
utsände han både den mest mogna skildring i större stil, han ännu
skrifvit, och ett par de mest ovärdiga slarfhistorier för dagen. Den
förra, romanen »Skipper Worse», har i denna tidskrift redan för någon
tid sedan varit föremål för granskning; de senare, »To Novelletter
fra Danmark», föreligga nu, jämte den i år utgifna romanen »Gift»,
till bedömande.
Det är minst sagdt ett underligt minne, Kielland lemnat efter
veriden af sitt besök i Danmark och af sina grundligare forskningar
i danska förhållanden. Ej som så, att det vore första gången, som
en skald vid behandling af ämnen från främmande land låtit någon
ting, som bra mycket liknar förtret, få makt med både sig och dikten.
Genus irritabile vatum har sina oberäkneligheter, och det är ett kanske
ej nog uppmärksammadt drag af den majestätiska ro, som hvilar öfver
Runeberg, att han aldrig, ej ens i den glödande dikten »Sveaborg»,
offrat åt nationalitetsfördomarnes dämon. Kielland bör också frisägas
från det slags patriotism, som, med blindhet för sin egen nations
svagheter, öfverdrifver andra nationers; men han får icke frisägas
från den, som, sans comparaison för öfrigt, finner behag i att af andra
nationer gifva en nedsättande bild, väl egnad att smeka den patriotiska
afundeus lusta. Sålunda har han redan förut i sitt satyrspel, »Arbeidsfolk»,
sänkande sig till nivån af John Poulsen och skribenterna i de lösaste
skillingsbladen, gifvit svenskarne deras orlofssedel; nu går det löst
öfver danskarne. Vi känna alt för väl hvad som ligger bakom i
bäggedera fallen och hvad som gör, att det blifvit så öfverskyldt i
det offentliga; Kielland har med utstuderad kalkyl så stämt sina strän
gar, att det varit frihetshänförelsens förakt för en feg loyauté, hvilket
klingat såsom första stämman i stycket, medan i själfva verket ett
bittert hat och hån mot syskonnationerna dånat på djupet och väckt
glad genklang hos vissa likatänkande hemma. Så har man lagt an
på att vinna alla, äfven svenskar och danskar; ty det är den nya
frihetslärans stolthet, att hon hos sina bekännare slår den gammaldags
fosterlandskänslan ur brädet, liksom det är hennes hemliga dröm, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
