Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELLAND, TO NOVELLETTER OCH GIFT.
uti Sverige hittills nog hafva blott få motstycken, men som redan
länge torde funnits i Norge. Född i rikedom, dotter af en borgerlig
patricier, har hon tidigt vant sig vid själfrådighet, liksom också vid
att dristigt gifva sig in på andeliga spörsmål och offentliga ämnen.
Mer utrustad med mod och kvickhet än allvar och djup, har hon i
sin omgifning lyst som spirituel, utan att för det verkliga lifvet hafva
gjort den ringaste insats af egen kraft eller det ringaste offer af egen
fördel. En synnerlig glansperiod för sådana naturer äro samhällenas
brytningstider, och om icke alla tecken svika, skola vi uti Sverige
snarligen få flera af dem, än vi hittills haft. Det, som ger fru Wenche
en särskild norsk arom, är den ungdomstid, Kielland låter henne
hafva genoralefvat före hennes inträde på romanens scen: »Hos hendes
far, den rige Abraham Knorr i Bergen havde der i hendes
ungdom været ra öde af alt det, som var forblevet norsk og kavnorsk
under den spirende blågule reaktion. Der kom de grovkornede
skippere og alslags nationale genier en blanding af meget for
skjelligt, kun at det altsammen var norsk; og der kom de förste
raålstrævere begeistrede og fåmælte, stive nakker med gjenstridige
flipper, vadmelsbuxer med hornknapper norske hornknapper. Kun
få vare de ord, som flod fra deres læber; men vægtige og vanskelige
orakelsprog fra folkedybet var det». Dessa äro de ingredienser, på
hvilka fru Wenches bildning var fotad, och det är med icke ringa
konst, som Kielland visar oss vägen, på hvilken hon från denna
fantastiskt-patriotiska ståndpunkt, utan fastare basis, icke höjer sig
till en offrande och skön lefnad, helgad åt det, som var godt i hennes
ungdomsideal, utan nedåt, till en lumpen egoism och ett ytligt bjäb
bande med fraser och glosor än om »frihed» och »sandhed», än om
»lögn» och »fusk» m. ra. dyl. Från att vara de välmenta patriotiska
fantasternas valkyria, kastar hon sig, med samma förflugenhet som i
andra stycken, genom ett tidigt gifte midt in i medelpunkten af det
motsatta lägret. Hon, som varit så »nationalt begeistret», som varit
»færdig til ethvert offer for friheden og folket», hon, som »gik i
hjemmevævet töi og kunde ’målet’ og var bare bedrövet, fordi der
ikke krævedes mere», hon gifter sig en vacker dag med professor
Carsten Lövdahl, en individ, utsprungen »af en gammel stokstiv, dansk
erabedsfamilie» och för öfrigt i sitt fack (han var läkare) en oduglig
dilettant, framskuffad genom tillfälligheter och lyckad egentligen en
dast såsom ytlig sällskapsmänniska. »Men at hun tog hara», upplyser
Kielland, »var gået således til. Hun tilbragte et år i den fine ende
’ O O
af Kristiania; der var til og med hof den vinter med svensker og
sligt». De två motsatta polerna af norsk ytlighet behöfde således
den svenska ytlighetens medium för att finna hvarandra, tyckes Kiel
land vilja antyda. Det vore väl dock att väl mycket underkänna den
nationella attraktionskraften!
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
