Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELLAND, TO NOVELLETTER OCH GIET.
berömmelse eller egen fördel, medan ban åter med sin själfkära egoism
sätter fläek på det mesta ban rörer vid, icke minst på det heliga, när
det olyckligt nog skall stödjas af hans auktoritet. »Min kone er
som de ved bergenserinde bergenserinde med lif og sjæl. Hun
har dette lette, enthusiastiske gemyt, som trænger til at leve mellem
stærkt bevægede og let bevægelige personer», säger han på ett ställe
om sin hustru med en belefvenhet, som genomskinligare än byssus
låter oss ana, huru högt han i själfva verket aktar »det lastte, enthusi
astiske gemyttet», och hon å sin sida vet fulleligen, under hvad dom
hon med hela sin person är fallen inför hans tribunal. »A und
skyld mine Herrer!» säger hon på ett ställe, när hon ertappar sig
själf i en entusiastisk förflugenhet, »det er mit ulyksalige bergenser
blod som Carsten siger.»
Djupast yppar sig differensen mellan dem båda i den scen, där
fru Wenche i själfva verket står sig allra skralast i försvaret för sina
satser, men där mannen genom sin fullkomliga ihålighet som person
sjunker ändå flera grader under henne. Frågan gäller deras sons,
Abrahams, konfirmation. Kielland har, såsom man kunde vänta, gjort
fru Wenche till apostel för den fiendskap mot konfirmationen, som i
våra dagar samlar adepter från de mest motsatta läger, den yttersta
pietismens likasom den yttersta rationalismens. Professor Lövdahl
öppnar ämnet helt varligt, en passant, medan hans hustru sitter vid
toiletten han nyttjar gärna den taktiken att söka fånga sina mot
ståndare helt oförtänkt, när de minst ana det. Fru Wenche brusar
upp, hon å sin sida anser sig hafva af gammalt sin mans raedgifvande
till sonens befrielse från konfirmationen. »Jeg har aldrig spildt et
ord på sagen, sålænge den ikke forelå», säger professorn han har
också den taktiken att halka undan, och det äfven rörande de vörd
nadsvärdaste ting, när han ser någon fördel i att vinna tid. Nu bärer
han fram såsom sitt första argument »skik og brug», och fru Wenche
torde väl på det argumentet hafva fullt fog att tala om »hyklere og
lögnere». Men professorn ställer saken på en allvarligare punkt:
»Har du aldrig tænkt dig den mulighed, at Abraham kunde blive
kristen ... Ja, jeg ved, hvad du vil sige: du tror nu engang ikke
stort på min kristendom; men kan du ikke forestille dig, at Abraham
måske kunde blive en oprigtig kristen?» »Jo», svarar fru Wenche,
hon ville icke »modarbeide det eller betragte det som nogen ulykke
for ham eller os. Det er jo netop oprigtigheden, som er alt for mig.
Halvhed, lögn og hykleri det er det, jeg vil pröve at holde ude
af min söns liv». I detta stycke är fru Wenche icke oärlig: hon vill,
att sonen skall blifva sann och hel, hvad han än blir; men den ömma
punkten är, att hon själf, för så vidt kristlighet skall innefatta något
mer än sådan uppriktighet, alls icke är kristen, samt på samma gång,
enär hon känner, att kristligheten utan sådan uppriktighet är en lögn,
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
