Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARI.O LANDBERG, I ÖKNAR OCH PALMLUNDAR.
häller ut förmodligen olja(!), för att medarna på slädan, hvarpå kolossen
hvilar, skola löpa lättare». Observationen visar just ej mycken kännedom
om orientens transportsätt och innebär ingenting mindre än en tillämp
ning på egentligaste sätt af det gamla ordspråket »gjuta olja på elden»;
egypterna voro ej så oerfarna: de gjöto vatten på och framför medarna,
för att dessa ej genom friktionen skulle taga eld. Också brukar aldrig
olja förvaras i det slags kärl, som mannen, hvilken å Berscheh-taflan
begjuter slädmedarne, håller i sin hand, utan innehåller det alltid, så
vidt jag vet, vatten.
Att hr Landberg blir entusiasmerad af sitt ämne och gifver ut
tryck åt sina så beskaffade känslor, är både berättigadt och naturligt,
men något böra dessa dock stå under förståndets kontroll, såvida de
skola blifva sanna. Då hr Landberg utbrister: »Nordbo från de isiga
landen med den töckniga himmelen, har jag icke kunnat afhålla mig
från att, hvarje gång jag återsett Osiris’ helgedom (i Abydos), afundas
det folk, som knäböjde framför den enkla träkistan; de hade sol
och värme omkring sig, och marken var hela året iklädd sin gröna
skrud», kan man med skäl fråga, hvilket epitet bäst skulle beteckna
den del af Egypten, som kallas Delta, isynnerhet kustremsan vid
Medelhafvct, om ej just töcknig. Att »marken hela året är iklädd sin
gröna skrud» är, så vidt det användes om öfre Egypten, där ju
Abydos ligger, fullkomligt oriktigt. En tröstlösare syn än den, som
ter sig t. ex. på Thebcs slätt under våra vårmånader, kan man som
vän af naturskönhet knapt få se. Alt är tort och grått, och funnes
ej solen med sin underbara makt att gifva färg åt det färglösa, voro
Egypten vissa tider på året, då alt är förtorkadt, outhärdligt.
Förf:s geologiska åsigter om, att »katarakterna och Gcbel Silsilis»
de förra hafva granitbotten, det senare är af sandsten hafva
»sänkt sig» i historisk tid, äro, som vi tro, splitternya. Vi veta ej,
hvad geologerna säga därom. Egyptologerna skulle visst vara be
nägna att bland sig bereda hr Landberg ett hedersrum, något
hvarpå han för närvarande ej kan göra anspråk, därest han ville
besvara spörsmålet, hvad Sardinien heter på fornegyptiska, något som
för honom ej bör vara svårt, enär han omtalar »Sarder, ett libyskt
folk, som vi sedermera, under Meneftah I, finna bosatta på Sardinien».
Vi vilja ej trötta läsaren med flere citat, men för dem, som möjligen
anse, att vi sökt efter sårbara punkter i det till granskning upptagna
arbetet, tillåta vi oss påpeka, att åtskilliga tiotal af samma art skulle
kunna anföras.
Att hr Landbergs bok innehåller mycket af intresse och stort
intresse för en läsande allmänhet, vilja vi dock ingalunda neka. Ett
mera vårdadt språk svenskan i det föreliggande arbetet förråder
nämligen otvätydigt förfrs långa bortovaro från fäderneslandet en
större noggrannhet i detaljuppgifterna och en mindre hög ton skall
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
