Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONAS LIE OCH G. AF GEIJERSTAM.
en fast lifsöfvertygelse och icke att gå i elden för något, som han
vördar såsom heligt och värdt mera än eget lif, utan att slipa spegel
glas till ett fullkomligt återgifvande af »verkligheten». Ja, ju mer han
vid de ömtåligaste och högsta spörgsmål skulle kunna säga: »så här
disputerar folk om saken, men jag är så fri från egen mening (d. v. s.
hvad här ofvan kallades »formel») som isen på sjön, hvilken ena stun
den speglar himmelens sol och andra stunden gyttjegråa skyar», ju
mera skulle han också vara tidens och den, som verkligen är tidens,
han är också alla tiders rätte man och fylla måttet af en äkta
diktare. Vi behöfva icke fullfölja dessa konsekvenser längre; men vi
äro skyldiga att framhålla ett par omständigheter, som vid deras be
dömande icke kunna strykas ur räkningen.
Den ena är att, vore denna teori grundad, då vore också dikt
ningen öfverflödig, enär »verkligheten» under alla förhållanden skulle
hafva stora företräden framför sin spegelbild. Den andra vore, att de
partilösa domstolsböckerna skulle under alla förhållanden pålitligare
än dikten göra samhället de praktiska tjänster, som eljes borde vara
denna senares hufvuduppgift; ty de visa icke blott, hvilka stridigheter,
som gömma sig i hvarje mål, utan äfven till hvilken ovilkorlig slut
följd dessa leda. Skulle herrar naturalister kunna öfverbevisa oss, den
stora allmänheten, om, att den äkta dikten endast återspeglar och icke
förklarar, och kunde de utrota all diktning af annan art, så är det
också fullkomligt säkert, att de ändtligen skulle hafva bragt oss,
publiken, på det klara om sig. Ingen människa skulle vara nog galen
att läsa dikter och öda tiden därmed, då man hade den omätliga naturen
och det bottenlösa människolifvet omkring sig. Skulle väl någon, med
den verkliga Lac Leman utanför sitt fönster, föredraga att täppa detta
med en fotografi af samma utsigt och sedan studera denna vid lamp
ljus? Att vi här beröra en achilleshäl hos den nya skolan är visst
och vinner bekräftelse däraf, att hon i sin fortgång altmer får beskyll
ning för att vara tråkig. Menige man tröttnar på eviga gissgåtor.
Det är genom brott just mot skolteorierna, som flera af naturalisterna
ega och bibehålla en publik; de konsekventa blifva alt ledsammare
och ledsammare.
För öfrigt är hela talet om den beprisade indifferensen en gång
för alla på ett rent förkrossande sätt gendrifvet beträffande ett af
denna riktnings hufvudverk, nämligen Ibsens Gengangere (se i denna
tidskrifts första häfte för 1882 en anmälan af Gengangere, underteck
nad G. L—n), och hvad i denna utredning uppenbaras angående detta
särskilda stycke gäller, mutatis mutandis, rörande hvarje äkta verk af
samma skola. Det sanna förhållandet är, att skolan framträder i fler
talet af sina alster lika bittert som prosaiskt afsigtlig, lika envist som
blindt tendentiös. Ja, hon är fullt ut lika dogmatisk som de engelska
tevattensromanerna; skilnaden är blott, att hon upphöjt till dogm för-
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
