Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDIN, NOVELL AF IVAN TURGENJEF.
RUDIN: Novell af Ivan Turgenjef. Från ryskan öfversatt af—k—. Stockholm, 1 883..
Det är, tyvärr, icke allmänt i det västra Europa, att man lär sig
ryska. Genom brist på kunskap i det ryska språket beröfvas man
den glädjen att kunna läsa den nyaste tidens största skald på hans
modersmål.
Hvad en skald lider genom att öfversättas, känna vi allesammans.
Likasom hvarje nationalitet har sin egendomliga uppfattning af all
ting, så har ju också hvarje språk ett olika uttryck därför, ja, så
olika, att ett precist återgifvande däraf är omöjligt. Det är, som om
själfva luften, i hvilken alt rör sig, vore en annan, och utan att hafva
inandats den, förstår man icke fullständigt det lif, dikten uttrycker.
Likasom de romanska språken ha en mängd uttryck, hvilka i öfver
sättniug förefalla oss platta, men som dock förläna originalet dess
särskilda färg, så har naturligtvis äfven det rika ryska språket sin
starka egendomlighet, som våra skandinaviska tungomål icke kunna
återgifva.
Huruvida en öfversättning närmar sig originalet så mycket som
möjligt, det kan ju endast en språkkunnig afgöra; men äfven den
oinvigde kan hafva ett intryck af, huruvida en öfversättning är väl
gjord, genom något lefvande, uyanseradt, egendomligt, som i den
möter honom, på samma sätt som man kan få intryck af, att ett
porträtt liknar, till och med om man icke känner modellen. Genom
det lefvande, nyanserade intryck, den svenska öfversättningen af Rudiu
gör, känner man, att den måste vara lyckad, och öfversättaren har i
sanning gjort sitt lands literatur en god tjänst genom att med den
införlifva en så betydande bok som Turgenjefs »Rudin».
I denna novell, likasom i alla Turgenjefs böcker, är handlingen
nästan ingen. Turgenjef har aldrig bråkat sitt hufvud med att hop
spinna och upplösa någon konstig intrig, såsom romanförfattarne hit
tills ansett för sin plikt att göra, och hvilket blifvit betraktadt som
en förtjänst. Han försmår alldeles att med några spännande medel
hålla läsarens intresse vaket. Då man läser något af honom, erfar
man aldrig denna uyfikenhet efter att få veta, »huru det skall gå»,
denna helt naturliga nyfikenhet, som förmår unga personer att först
läsa slutet i boken, för att sedan med någorlunda lugn kunna stu-
C? O
dera den.
Hos Turgenjef har man hela tiden lugn. Det gäller här icke att
utfundera, huru en invecklad handling skall kunna lösa sig, utan det
gäller att gå till botten af de enskilda karakterer, han framställer.
När man slutat en af hans historier, har man lärt att bättre för
stå människor, .och man har lärt att förstå dem på ett sätt, som man
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
