Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VARA FÖRFÄDERS INVANDRING TILL NORDEN.
sätta sig neder i Sverige», säger Lagerbring vidare: »Vår tid har förlorat
denna fina ålderdoms smak, och tror man nu, at der afgår vårt fäder
nesland ingen ting, om det blifver några hundrade år äldre eller yngre».
Likasom Lagerbring är äfven Geijer af den åsigten, att Sveriges
ur-invånare varit jotnarne, ett lapskt eller finskt folk. Men Geijer söker
visa, att två med hvarandra till gudatro och härkomst närbeslägtade
folk sedan dess invandrat till Sverige. Först hade götarne kommit och
sedan, troligen kort före Kristi födelse, svearne anförda af Oden.
De norske historieforskarne Keyser och Munch hafva vid midten
af detta århundrade framstält en lära om invandringen, som en tid
väckte ganska mycken uppmärksamhet. Från sitt urgamla hem i det
inre af Eyssland, kring öfre Volga och dess bifloder, bryta germanerna
upp i en aflägsen forntid, åtminstone mer än 300 ä 400 år före Kr.
Några stammar följa hvarandra öfver Östersjön och södra Sverige till
Tyskland; en kvarlefva af dem är den götiska befolkningen i Sverige
och Danmark. Mer åt norr draga sig svearne, som öfver Ålandsöarna
gå till det mellersta Sverige. An längre norrut gå norrmännen, antin
gen landvägen ofvanom Bottniska viken eller sjövägen från Hvita haf
vet. Deras äldsta bygd ligger därför långt upp i norr, i Hålogaland,
hvarifrån de utbredde sig söderut öfver Norge.
De åsigter om de nordiska folkens invandring, som vi nu omnämt,
äro grundade på de sparsamma underrättelser, som kunnat erhållas af
historiska anteckningar. Men dessa tillhöra alla en tid, då våra förfäder
redan bodde i Norden, och de äldsta inhemska skrifter, som hafva något
att förtälja om invandringen, äro ett par årtusenden senare än denna-
Under sådana förhållanden måste ock hvarje försök att på denna väg
finna frågans lösning blifva otillfredsställande, och svaret osäkert.
Någon möjlighet att erhålla ett säkrare svar yppade sig först, sedan
man lyckats finna minnesmärken, som kunde vara samtida med invan
dringen.
För ett hälft århundrade sedan ådagalades nämligen på ett oveder
sägligt sätt, att de fornminnen och i jorden funna fornsaker, som då
börjat ådraga sig en allmännare uppmärksamhet än förut, höra till vidt
skilda tider, att de äldsta af dem förskrifva sig från den tid, då våra
trakter först blefvo bebodda, och att de nordiska ländernas invånare
hade genomgått tre stora utvecklingsperioder redan före den tid, då
med kristendomens införande historiens fulla ljus börjar falla öfver
Norden.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
