Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VARA FÖRFÄDERS INVANDRING TILL NORDEN.
forskarne ansågo sig nämligen hafva funnit, att metallernas bruk måste
hafva varit kändt redan före den tid, då de indo-europeiska folken
spridde sig åt olika håll. Nyare undersökningar hafva emellertid visat,
att en sådan åsigt icke är riktig, utan att dessa folk skilt sig från
hvarandra, innan de lärt känna några metaller. Från denna sida finnes
således ej längre något hinder för den åsigten, att våra förfäder inkom
mit till Norden under stenåldern.
Ett försök att efter vår vanliga tideräkning uttrycka, när våra för
fäder invandrat, möter ännu och skall måhända alltid möta stora svårig
heter. Stenåldern slutade här i Norden, efter alt hvad vi för närva
rande veta, i senare hälften af det 2:dra årtusendet före Kristus; men
den stora mängd grafvar och andra minnen, som ännu efter årtusendens
förlopp finnas kvar från den yngre stenåldern, visar att denna period
varat så länge, att man utan tvekan kan anse den hafva börjat senast
under det 3:dje årtusendet före Kristus. Det finnes dock, så vidt jag
kan se, intet som skulle hindra oss antaga, att den börjat ännu tidigare.
Våra förfäder hafva således invandrat för mera än 4,000 år sedan.
Om den väg, på hvilken de kommit hit, kunna vi ej säga något
annat, än att de efter all sannolikhet från trakterna omkring Svarta
hafvet och vid nedre Donau framträngt åt nordväst genom de länder
som, då historiens ljus först faller på denna del af Europa, innehades
af germaner.
Då de kommit till Östersjön, togo de den jutska halfön och de
danska öarna i besittning. Härifrån hafva de, såsom grafvarna och
deras olika former visa l , utbredt sig först öfver Skåne och uppefter
Sveriges västra kust, samt inträngt i Västergötland, hvars slättbygd
tidigt blef af stor betydelse. Sedan utbredde de sig dels öfver Dal och
sydvästra Värmland samt öfver det skogiga, men genom stora vattendrag
i lätt förbindelse med västkusten stående södra Västergötland, dels öfver
Bleking, Småland och Västra Östergötland.
Det är anmärkningsvärdt, att Sveriges östra kust är lika fattig
på grafvar från stenåldern, som den västra kusten är rik därpå. Äfven
från Öland och Gotland äro vida färre minnen från denna period kända,
än man skulle hafva väntat vid tanken på dessa öars stora betydelse
under senare tider.
Svealänderna, hvilka ej häller äro rika på minnen från stenåldern,
blefvo tydligen sent tagna i besittning. Alt häntyder på att deras be-
1 Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar. 1, sid. 73—76.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
