- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1884 /
45

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FORSSELL, VALDA SKRIFTER AF HANS JÄRTA.
såsom en mästare i politisk diatrib utan, hvad mera är, såsom en po
litisk personlighet och en sannfärdig civil hjälte, efter att flere år
förut hafva i harmen öfver påräknad men uteblifven befordran själf
villigt uppoffrat mycket lysande utsigter. Sådan förblef Järta hela sitt
lif igenom; nästan till öfverdrift ömtålig om hvad han ansåg för sin
heder och sin själfständighet. var han genast färdig att för sin öfver
tygelsc uppgifva en ärofull och inbringande lefnadsställning. En af de
minst synliga, men därför icke minst verksamma medarbetarne i 1809 års
statshvälfning, satt han strax därefter såsom statssekreterare vid konun
gens rådsbord, oförskräckt utdelande tillrättavisningar uppåt likaväl som
nedåt, men han hade icke sutit där mycket mer än halftannat år, då,
utom åtskilligt annat, väl i första rummet meningsbrytningen mellan
honom och tronföljaren rörande styrandet af växelkursen föranledde
honom att draga sig tillbaka, liksom han af enahanda anledning några
år senare, förr än han ämnat, gjorde hastigt slut på ett tillfälligt för
ordnande att förestå samma embete. På landshöfdingeplatsen i Falun
stannade han, detta korta förordnande inberäknadt, nära tio år, en
lång tid nog för ett så eldfängdt och ömtåligt lynne som hans. An
ledningar till kollisioner, äfven med högsta vederbörande, saknades emel
lertid icke, och pä sin värdighet som Dala-höfding, för att icke säga
Dala-drott, höll han med en intensitet af själfkänsla, som ibland kan
föra tanken på Konows korpral i Fänrik Ståls Sägner. Han var, om
någon, rätta mannen att efter en länge sedan afliden, för sin origina
litet bekant Upsalaprofessors beryktade terminologi, »lyda med för
stånd», när han mottog befallningar och föreskrifter sådana att han
ansåg dem icke böra efterkommas; men då gaf han också alltid så
dant besked för sin ohörsamhet att man på hög ort fann bäst att låta
bero. »I stora saker», skrifver han senare till Wetterstedt, »har jag
varit den mest enväldige regent som kanske nu finnes i Europa.»
När regeringen mot hans afstyrkande till pastor i Stora Tuna utnämde
en man, som, säga hvad man vill om hans karakter och hans lämp
lighet för platsen, dock här till den grad hade den formella rätten
för sig att han knapt med någon rimlighet kunde sättas å sido, var
tålamodet slut, och Järta ingaf sin afskedsansökan. Sedan den tiden
har man icke försport att någon landshöfding i Dalom, äfven med
det hetaste blod, gjort tillsättningen af ett regalt pastorat till en
kabinettsfråga.
Vid nyss fylda fyratioåtta år lemnade Järta för alltid statens tjänst,
ty det uppdrag han senare mottog och på ett så lysande sätt utförde,
att ordna och organisera Riksarkivet, kan snarare betraktas såsom ett
mecenatskap än såsom ett embete; alla andra anbud, om än så lockande,
lemnade han utan afseende. Man kan härvid för kontrastens skull
knapt undgå att tänka på en Mattias Rosenblads oafbrutna och med
görliga sextiofemåriga ämbetsmannabana, och man kan känna sig böjd
45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:21:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1884/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free