Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. M. ARMFELT OCH EHRENSTRÖMS MEMOARER.
Sin visserligen tacksamma men ingalunda lätta uppgift har herr
Tegnér löst på ett sådant sätt, att han gifvit oss ej blott en synner
ligen omfattande lefnadsteckning af den ryktbare konungagunstlingen
utan äfven en mästerlig skildring af Gustaf IIl:s senare regeringsår,
som synes lika förtjänstfull vare sig man ser på detaljundersöknin
garnas noggranhet, eller på framställningens opartiskhet eller på stilens
elegans. Måhända skall den anmärkningen göras, att förf. låtit sig
nog mycket ledas af sin medkänsla för berättelsens hufvudperson,
hvarigenom dennes bild kommit att framstå i en alt för ljus dager, men
denna anmärkning kan i allmänhet göras mot de flesta minnestecknare
af utomordentliga män från partitider, enär de vid en kritisk gransk
ning af källorna oftast funnit gamla anklagelsepunkter ogrundade och
sålunda låtit läsaren se ljuspunkter där denne väntat sig idel skuggor.
Från förläggarnes sida synes ingen kostnad lemnats ospard att gifva
verket en äfven i det yttre anslående form; sådant det nu föreligger
är det i typografiskt hänseende en prydnad i bokmarknaden.
Den bild författaren gifvit af Armfelt i tidigare år leranar oss en
ny bekräftelse på riktigheten af den engelska satsen, att »gossen är
mannens fader». De utmärkande dragen hos den lysande men lätt
sinnige hofmannen och konungagunstlingen röjdes nämligen tidigt
nog. Han visade under barndomsåren i Finland en snabb uppfatt
ning, ett ovanligt minne- och en liflig inbillningskraft. Af sin moder
hade han ärft det goda känslofulla hjärtat, af fadern det häftiga, lätt
uppbrusande lynnet och verldsmannens lätta ton. Krigareheder, foster
landskärlek och konungskhet voro traditionella inom slägten både på
fädernet och på mödernet. Fadern, som tillbragt några ungdomsår i
Ludvig XV:s Frankrike i marskalkens af Sachsen krigarskola, var,
säger herr Tegnér, ej rätta »mannen att bibringa sin son stränga mora
liska begrepp i fråga om familjbandens helgd eller stäfja de lidelser,
som tidigt rörde sig i ynglingens bröst». I stället hade han ingifvit
sin son en liflig beundran för det franska chevaleriet under rococons
tidehvarf. 1 Att en ung gardesofficer med Armfelts begåfning, ridder
liga sinne och älskvärda väsen skulle göra sig tidigt känd inom huf
vudstadens sällskapskretsar, kan ej förvåna. Men garnisonslifvet i
Stockholm var ej rätta skolan för hans uppfostran. Hans naturliga
lättsinne utvecklade sig till en regellöshet i seder, som slutligen väckte
Gustaf III:s missnöje, och det var för att undgå yttringarna af en
öppen onåd, som den unge fänriken begärde tillstånd att för någon
tid lemna Sverige och ingå i främmande krigstjänst. Af krigstjänsten
blef intet, men de år Armfelt tillbragte i utlandet blefvo det oaktadt
1 Åfven kärleken till Frankrike synes hafva varit traditionel inom slägten, ty
den förste friherren Armfelt, den tappre karolinen Karl Gustaf Armfelt, hade, innan
han på Storkyros slagfält inristade sitt namn i Sveriges krigarhäfder, under en lång
följd af år kämpat under de franska fanorna.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
