Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. M. ARMFELT OCH EHRENSTRÖMS MEMOARER.
inlade han stora förtjänster. Men hur nitiskt och troget han än tjä
nade konungen, med glädje skedde det långt ifrån alltid. Visserligen
tvekade han ej i valet mellan sin konung och sina ståndsbröder, men
han var för mycket aristokrat för att ej med stridiga känslor bevitna
tilldragelserna vid 1789 års riksdag och konungens åtgöranden därvid.
Hans verkliga politiska tänkesätt framträdde öppet i brefven till hans
hustru. »Då fråga är», skref han kort före förenings- och säkerhets
aktens antagande, »att optera mellan en eller flera tyranner, väljer jag
hälst en, men då jag kan få lefva fri, då oordning och själftagen
makt hållas tillbaka, är jag nöjdast.» Och ehuru han af de s. k. patrio
terna bedömdes hårdare än kanske någon annan af gustavianerna, är
det dock bevisligt, att han uppriktigt önskat intaga en medlande ställ
ning mellan konungen och adelsoppositionen för att efter bästa för
måga afvända partisplitets olyckor.
Armfelts stora förtjänster under kriget beredde honom en hög
grad af popularitet hos det svenska folket, i konungens gunst stod
han högre än någonsin, och stort var äfven det inflytande han utöfvade
på de allmänna ärendena. Han befann sig nu, skrifver Ehrenström,
»i sin högsta apogée af ära, lycka och framgång». Men sitt inflytande
sökte han alltid bruka till sitt fäderneslands ära. Herr T. visar, huru
han i de diplomatiska förhandlingar, som upptogo Gustaf lILs tankar
under dennes sista regeringsår och vid hvilka Armfelt spelade en
framstående roll, ingalunda delade sin herres högtflygande förhopp
ningar. För de polska planerna hyste han intet förtroende, och det
var mindre för att göra sig själf vigtig, såsom det har sagts, än för
att afieda konungen från den mera ridderliga än kloka planen att
understödja den franska konungafamiljen, som han tillstyrkte riksdagen
i Gefle 1792. Men sin egen lycka och framgång kunde ej Armfelt
rätt uppbära, och riktigheten af den teckning Schröderheim, Wallquist,
Ehrenström och andra lemnat efterveriden af hans öfvermod och få
fänga, hvilka bjärtast framträdde på riksdagen i Gefle, synes äfven
herr T. vilja godkänna. Själfva Gustaf 111 fann gunstlingens ton mot
sig för familjär och hans fåfänga betänklig. Men de lätta moln, som
stundom lagt sig öfver hans och Armfelts vänskap, voro nog förgätna,
då Gustaf efter Anckarströms mordgärning såg gunstlingen vid sitt
dödsläger. För Armfelt skulle konung Gustafs död »bilda gräns
stenen mellan den solbeglänsta medgangens dagar och olyckans, för
följelsens och glömskans molnhöljda skiften».
Genom utgifvandet af Johan Albert Ehrenströms efterlemna.de
historiska anteckningar har lektor S. J. Boethius riktat den svenska
memoarliteraturen med ett synnerligen värdefullt verk. Bhren-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
