Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. R. NYBLOM.
Men »hvad vedkommer dette Ostende?» kunde man med
Drachmann fråga. Jo, saken är den, att han af en resa till Belgien och
ett besök i de båda städerna Ostende och Briigge får anledning till vissa
jämförelser. Först och främst motsatsen de båda städerna emellan den
förra ett fullkomligt fransosiseradt badställe, ett lämpligt och talande
exempel på det modernt franska lifvets demoraliserande inflytelse på det
belgiska samhället, den senare, det gamla Briigge, representant för
medeltiden, den gamla hedersamma nederländska historien, den sunda
borgarekraften, religiositeten, skönheten och familjelyckan. Den är en af
hållpunkterna för »De vlaamsche beweging», den flamska rörelsen i
opposition mot det franska inflytandet, det nationela i motsats mot det
främmande.
Man ser sammanhanget. Holger Drachmann med sina nyväckta
fosterländska intressen har genom beröring med ett beslägtadt mindre
folk funnit den fara, som hotar äfven oss i norden, om vi lemna gallicismen
i modern form ohäjdadt inflöde i våra länder. Detta är en slutsats, hvari
hvarje vän af en sund mänsklighet lifligt måste instämma. Och detta
innebär dock ingalunda någon inskränkt förkastelsedom öfver en så mäktig
och beundransvärd literatur som den franska, värd att studeras och under
sökas af alla dem, som älska stil och skönhet i språk och framställning,
altså efterföljansvärd i formelt hänseende, men hvad innehållet angår
främmande och föga tillämplig för oss skandinaver, uppfödda i den af
lägsna Norden, med andra seder och andra förutsättningar, lugna, tunga,
långsamma protestanter, som aldrig kunna bli fransmän eller likna frans
män utan att göra oss till och förneka vårt innersta väsen. Drachmanns
påminnelser innehålla en god lexa äfven för oss svenskar, om de ock i
första hand ega sin tillämpning på Danmark.
Äfven i Drachmanns skrift finnas punkter, som slå sig fast i minnet.
En sådan är hans vackra utläggning af utropet: »Tilbage til naturen?» å
sid. 242, en sådan hans utbrott mot katolicismen, att den skall förgås
likasom dess rival protestantismen, ja, likasom »alt hvad der ender på
sådan noget som »isme». Någon gång kan det synas, som om författaren
en smula koketterade med »middelalderen», med »urreligionen» och »kjær
ligheden», men man öfverser gärna med sådant för värmen och upp
riktigheten i föredraget, likasom man äfven måste hålla honom räkning
för, att han med erkännande talar om den nu af honom lemnade rikt
ningens ledare, på samma gång han beklagar honom, som »har måttet
lide förerskabets forsmædelse, att se sig omskabt i karikaturen».
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
