- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1884 /
102

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJALMAR El) G REN.
Vid hvilken tid den först samlades i Indien är ovisst; men säkert
är, att den form i hvilken vi nu ega den ingalunda är den äldsta,
äfvensom att dess namn förut varit ett annat, än det nu är, eftersom
samlingen ej ursprungligen bestod, likt den vi ega, af fem, utan af
flere (troligen af minst tolf) böcker.
Rörande denna äldsta samling kunna vi blott gissningsvis antaga,
att den tillkommit för omkring femton hundra år sedan, fastän dess
egna källådror naturligen gå tillbaks till långt äldre tidsperioder. Den
tidigaste någorlunda vissa hållpunkt vi ega för bedömandet af den
tidigaste samlingens ålder består däri, att densamma i början af 6:te
århundradet af vår tidräkning blef öfversatt till det persiska språket.
Detta för oss altså mer än tretton hundra år tillbaks i tiden; men
redan då var Pancatantra ett verk, hvars anseende, trots de hinder,
som i dessa aflägsna tider, då hvarken boktryckerikonst eller snabba
kommunikationer funnos till, lade i vägen därför, hunnit utbreda sig
ej blott öfver det ariska Indien utan äfven att tränga fram till Persiens
hof. Vi kunna utan tvekan flytta dess första redaktion ett godt stycke
längre tillbaks i tiden: huru långt är ännu altjämt ovisst.
Bokens stora anseende hade, såsom redan är antydt, i början af
det 6:te seklet nått Persien. Detta lands dåvarande konung, Khosru
Nuschirvan, fick höra talas därom och uppdrog åt sin läkare Barzuyeh,
som troligen var af indisk börd, att begifva sig till Indien, för att
där uppsöka denna visdomsskatt. Barzuyeh utförde lyckligt sitt upp
drag och öfversatte det indiska arbetet på Persiens dåvarande språk
(Pehlevi). Sin öfversättning gaf han det sedermera så ryktbart vordna
namnet Kalila och Dimna. 1
Denna öfversättning förvarades sedan af Persiens konungar i deras
skattkammare, såsom en dyrbar pärla. Men när det persiska riket
hundra år senare (652) störtades af araberna, förstörde dessa på vanda
liskt vis alla de literära minnesmärken de funno; och bland dessa
troddes också länge den dyrbara boken Kalila och Dimna hafva gått
förlorad. Men hundra år senare hittades likväl ett exemplar, som und
sluppit ödeläggeisen. Detta öfversattes af en till muhamedanismen
omvänd persier, Abdallah ibn Almokaffa, på arabiska, och arbetet fick
behålla sitt förra namn Kalila och Dimna.
1 Egentligen Kalilak och JDamnaJt. Namnet härleder sig däraf, att tvänne
schakaler, som på Sanskrit benämnas Karataka och Bamanaka (jfr Hitopadeca,
bok II) i en ansenlig del af boken spela den vigtigaste rollen. Möjligen är nam
net direkt hämtadt från titeln på den äldre indiska samlingen, hvilken gått spår
löst förlorad.
92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:21:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1884/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free