Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF UPMARK.
ungdomlighet, en lifslust, som verkar smittande. Han arbetar visserligen
i sitt anletes svett, men också, om någon, i sitt hjärtas glädje.
Det arbete, hvarom här närmast är fråga, hör till de omsorgsfullaste
af hans hand. Det visar honom, hvad man för öfrigt känner från an
nat håll, som en anhängare af den modernaste koloristiska, att icke
säga impressionistiska riktningen, ej utan en ganska förnimbar anstryk
ning af japanism, om ordet tillates. Framställningarna äro laveringar,
snarare än teckningar i ordets äldre bemärkelse. De verka genom bred
vid hvarandra satta toner och halftoner, en stundom temligen godtyck
lig modellering inifrån utåt, ej genom fasta, bestämda konturer. De
göra i följd häraf ett något obestämdt fladdrande, fantastiskt intryck,
som emellertid ej illa passar till ämnet. Grupperingen, iscensättningen
är för öfrigt här som alltid tecknarens starkaste sida, det fantastiska
och idylliska hvad som mest intresserar honom. Intagande är tilleg
ningsbladet med sina blommor och sin älskvärda symbolik, vackert det
lilla stillebensstycke, som visar oss eremitens omgifningar, effektfullt,
mycket påminnande om G. Doré, folkmötet i bärgsklyftan och tempel
branden. De enskilda gestalterna utmärka sig ej genom någon hög
grad af personligt lif. »Sanningen» själf är vacker, men mycket sval och
mycket abstrakt. LifFullast är måhända bilden af folkledaren, som
svänger spikklubban öfver sitt hufvud, där vi för öfrigt finna August
Strindbergs drag på något slags Vercingetorixgestalt. Framställningen
af själslifvet sker i allmänhet med rent teatraliska medel, med våld
samma rörelser, och häftiga ögonkast, och Sanningens gudinna med
sin svajande gång och stolta låter påminner på flere ställen(sid. 19, 25,
28, 31 och 57) mycket om den rutinerade skådespelerskan.
Det xylografiska återgifvandet (af J. Engberg, Lindeström m. fl.),
af samma art som i Fänrik Ståls Sägner, är äfven här ytterst vårdadt.
De arbeten, som här blifvit omtalade, lia erhållit en vidsträckt
spridning och äro i alla händelser jämförelsevis lätt tillgängliga för en
hvar. Annorlunda förhåller det sig med de anförda etsningarna, af
hvilka flertalet är föga kändt, många tryckta endast i ett fåtal exem
plar. Tecknaren, som arbetar för träsnittet, är beroende af träsnidaren
och tryckaren, och man måste vid bedömandet af den förstnämdes an
del i verket alltid taga hänsyn till de missuppfattningar eller fel, hvar
till de senare kunna ha gjort sig skyldige. Det blir i viss mån alltid
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
