Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. PAULSEN, FAMILIEN PEHRSEN OCH MODERNE DAMER.
annan tillbedjare, literatören-skalden, den förkomne studenten Knap,
bokens utan fråga ypperst tecknade karakter. Han är en rucklare och
intet annat, så länge man här får följa honom; men han är i alt sitt
elände skildrad ej blott träffsäkert utan ock med en så sann och på
samma gång återhållsam medkänsla, att han ej blott, tillika med sin
utomordentligt rörande och dock djupt naturtroget tecknade moder, är
den främsta gestalt, vi ännu mött i hr Paulsens skrifter, utan fulleli
gen att räkna såsom ett mästerstycke af verklighetsmålning. Vidare
kunna vi här icke syssla med honom: Fru Kamilla tillbakastöter icke
hans beundran, ja. han får vid afskedet om aftnarna kyssa henne på
handen, men hon kallar honom å sin sida »bajadsen min!», hvilket ut
tryck längre fram får en för Knap än mer ömkligt vemodig kolorit, i
det att det under en grofvare variant »abekatten min!» återkommer
från en ännu grofvare dam. De yppersta scenerna i boken röra sig för
öfrigt kring Knap: främst hans kvällsbesök hos modern, sedan hans
olyckliga frieri till Kamilla, där förutom åtskilligt annat det raa i
båda parterna är på ett ypperligt sätt afspegladt, och slutligen Ka
millas besök hos Knap på hans dödsbädd, ett besök, däri förf, liksom
flerestädes i bokens senare afdelning, kanske mer än behöfligt sätter
i förgrunden det osanna och tvetydiga, som vid sidan af bättre rörel
ser bor i Kamilla.
Den tredje tillbedjaren, om man så får kalla honom, är skäligen
flyktigt tecknad och knappast framförd af annan orsak än för att få
visa hurusom det alls icke under vissa förhållanden, när verldsfrestel
sen påfölle henne, skulle hafva varit otänkbart, att fru Kamilla för
penningar och samhällsställning kunde hafva sålt sin frihet. Den
marionett, konsul Sten, som förf. för detta ändamål låtit spela med i
stycket, kunna vi under sådana förhållanden här saklöst förbigå. Icke
så alldeles med den fjärde af de män, som hr Paulsen, iitom den för
svunne äkta mannen, sammanförer med fru Kamilla. Denne fjärde,
skoladjunkten Valdemar Johnsen, griper nämligen mycket betydelse
fullt in i fru Kamillas historia och tager ett sådant utrymme i boken,
att dennas värde uti icke ringa grad afhänger af det intresse han för
mår ingifva. Dess värre måste vi konstatera, att detta icke är stort.
Valdemar är en renhjärtad och idealt anlagd man, och han har sär
skildt dessa sidor kraftigt betonade för att uppenbara, att fru Kamilla
dock, trots all lögn, som vidlådde henne, innerst hade behof af och
längtan efter renhet och dygd och för deras skull i sina bättre ögon
blick ville försaka yttre förmåner. Att mycket aktningsvärdt och respek
tabelt fördenskull blifvit inlagdt i Valdemars person, var att vänta; men
att han skulle vara en sådan mes, som han är, för att representera ett
höfviskt väsende, kunna vi alls icke förstå. Hr Paulsen har vid hans
sida, liksom vid de två öfriga hufvudpersonernas, tecknat en moder,
som på det djupaste influerar på sin afkomlings art och natur, i detta
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
