Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALFRID VASENIUS.
och han i Stockholm hade en bror, vid hvilken hän var innerligt fäst.
Dessutom tyckes han i kansliet hafva småningom intagit en annan
ställning än den af blott renskrifvare; enkannerligen uppgifves han
hafva haft inflytande i ecklesiastika angelägenheter rörande Borgå stift,
emedan »han är ifrån den orten och supponeras hafva kunskap om ett
och annat». Ar 1724 vardt han äfven ändtligen ordinarie kanslist, en
utnämning hvaruti hans ämbetsmannabana kulminerade.
Äfven i ett annat afseende utgör året 1724 en vändpunkt i Freses
lefnadshistoria. Han hade »atskillige sårskilte vårtider, begynnandes
ifrån år 1712 af en svår och häftig skälfve-sot varit angrepen», såsom
det heter i öfverskriften till de bekanta dikter, hvilka sedermera fått
namnet »Vårbetraktelser». Emellertid tyckes hans hälsotillstånd ha
varit ombytligt, så att han ena året var bättre, det andra sämre. Men
år 1724 tog sjukdomen en svårare vändning, så att han till och med
på hösten kände sig nära döden. Då ordnade han sina »Andelige och
Verldslige Dikter», hvilka dock ej utkommo i tryck förrän 1726, an
tagligen samtidigt med hans detta år författade »Karta Sede-Läror och
Sede-Tillämpningar».
Efter denna tid var skalden sedan fortfarande sjuklig och beteck
nas därtill i en handling från slutet af 1726 såsom »medellös». San
nolikt led han dock ingen verklig nöd, enär hans i Stockholm boende
broder Hans, som var köpman och välbergad, vid behof kunde ha
understödt honom och troligen äfven gjorde det: åtminstone afsade
sig Jacob vid hans död all arfsrätt efter brodern »i anseende till hans
mig bevista godhet och broderliga hjärtelag». Hans Frese dog den
27 juli 1728 och Jacob skref till hans minne ett innerligt »sorge-tal».
Dessförinnan hade han samma år utgifvit sin största dikt, »Passions-tankar»
samt »Någre poetiske Samblinger». Följande år den 31 augusti vann
skalden den »förlossning» från sina lidanden, hvarefter han redan i
nere år längtat.
Detta är nu det väsentligaste af hvad man för närvarande vet om
Freses lefnadsöden. Det är icke altför mycket, men bilden af hans
yttre varelse har dock åtminstone i någon mån mist sin »dimmiga
hållningslöshet». Och äfven indirekt bidraga de faktiska notiser man
funnit till en ökad kännedom af Frese, därigenom att de, jämförda
med skaldens dikter, visa i huru hög grad han i dessa sina verk gifvit
sig själf åt läsaren.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
