Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SENASTE ÅSIGTERNA OM UNIONSTRAKTATEN I KALMAR.
färdande. Troligen hafva de hufvudsakligen förts mellan drottningen
och de sjutton i unionsakten nämda personerna, hvilka antagligen äfven
stannat längst af alla de i mötet närvarande. Till sist har dock drottningen
funnit det omöjligt att helt och hållet få sin vilja igenom och därför
ansett det bäst att nöja sig med hvad hon kunde ernå, en slags
kompromiss mellan henne och stormännen. Därefter, sedan man kommit
öfverens om hufvudpunkterna af densamma, ha de flesta af dessa sjutton,
innan akten ännu blifvit utskrifven, rest. Hade nämligen alla de i akten
nämda personerna, eller alla som verkligen beseglat densamma, varit
närvarande, skulle de ovilkorligen efter sin rang och i den ordning de i
handlingen nämnas, påtryckt sina sigill, men nu finnes ärkebiskopen i
Upsala ha beseglat före ärkebiskopen i Lund, riddaren Karl Ulfsson af Tofta
före biskoparne i Roskilde och Linköping samt äfven riddaren Peter
Nilsson före denne sistnämde. Först af alla synas de främste af det svenska
rådet ärkebiskopen i Upsala och Karl Ulfsson af Tofta hafva påtryckt
sina sigill och häraf kunna vi möjligen sluta att dessa båda, ehuru akten
uppsattes i drottningens kansli den är nämligen skrifven på danska
betingat sig öfverinseende däraf.
Egendomligt är emellertid, att, såsom vi sett att föregående forskare
betonat, en dylik normalakt utfärdats och ej unionsfördraget genast
blifvit utskrifvet på pergament i sex exemplar, men helt säkert skulle en
dylik utskrifning, för att akten kunnat framträda i ett yttre skick, som
värdigt svarade emot dess stora betydelse, dragit rätt betydlig tid, och de
kvarvarande svenska stormännen hafva velat resa så fort som möjligt. Af
misstro till drottning Margaretas personliga redlighet och af fruktan, att
hon i unionsakten skulle insmyga mer än hvad som verkligen blifvit be
slutit, hafva de svenska stormännen ansett säkrast, att en dylik normalakt
utskrefves och beseglades, och det var väl afsedt, att denna skulle medfölja de
sex exemplaren, då dessa i och för beseglingen sändes kring de tre nor
diska rikena, på det att alla skulle kunna öfvertyga sig om unionsaktens
verkliga öfverensstämmelse med Kalmare-beslutet.
Härmed har Margareta till en början låtit sig nöja och äfven vidtagit
anordningar för normalaktens förseende med de behöfliga sigillen, men till
sist har hon dock ändrat sig och ansett det bättre, att akten ej finge gällande
kraft, än att hon för all framtid läte binda sig af bestämmelser, som
hon ej kunde godkänna, och har därför hvarken brytt sig om att låta
utskrifva densamma eller ens få de felande sigillen å normalakten på
tryckta. Om denna hennes tvekan och osäkerhet vittnar äfven den om-
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
