Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P
. AUG. GÖDECKE.
full, af annan hand nyligen i denna tidskrift blifvit behandlade, behöfva
vi icke här dröja vid dem annat än för att påminna om, att det fram
för alt var i dem, som skaldens och mannens hjärta bröt sig igenom
och med en våldsam och varm protest mot den galliskt tillspetsade,
i sedligt hänseende betänkliga riktning, som på sista tiden varit ton
gifvande äfven i Nordens vitterhet, lösgjorde sig från alla partiband och
därmed också bådade oss en ny sång, däri vi hade att vänta, att just
detta hjärta skulle göra sig gällande och finna en ny ton för alt det
högsta i lifvet.
Denna sång var i själfva verket redan samma år kommen i det
anspråkslösa men med så djup och sund poesi mättade folkdramat
»Strandby folk» och har än mer rikt och fulltonigt klingat ut i de
bästa styckena af den nyligen, i detta års första månader, utgifna dikt
samlingen »Dybe strenge».
»Strandby folk», som af en mäktig auktoritet betecknande nog
räknas till den »poesi for den modnere ungdom» . . .., hvarmed Drach
mann någon gång tillåter sig fånga »det store publikums store ören»,
Bteruppväcker i själfva verket för oss den skald, som i »Derovre fra
grendsen» så öfverväldigande träffade den fosterländska strängen i sina
landsmäns hjärtan, och som sedan i »Lars Kruse» samt i »På sömands
tro og love» så klart uppenbarade, hvar natur, sundhet och sanning
ännu stå att finna bland människors barn. Det är nämligen till det
härdade folk, som växer bland marhalmen på Jyllands klitter, som
Drachmann här å nyo förer oss, och denna gång för att visa, att äfven
dettas sträfva skick, barska blick på lifvet och kufvade känslor äro,
gripna på det rätta sättet, mäktiga att ej blott i novellens mer utredande
framställning utan äfven i scenens omedelbara åskådlighet väcka rörelse
och genklang hos alla för sann och sund poesi öppna sinnen.
Det synes, som om hafvets vind och kustbornas kärfva lifsvisdom
varit den mångfrestande skalden en äkta, god hälsoluft, till hvilken
han om och om igen från sina irrfärder i skencivilisationens och lidelser
nas verld till båtnad för både kropp och själ återvändt, hvarje gång
där finnande nya ting att lära och djupare sanningar att besinna. Denna
sista gång, i »Strandby folk», är det tydligen för att i en samlad bild
återgifva både det stora och det svaga, det mörka och det blida i kustbyg
garnes obeaktade fattigmanslif, som han gästat det. Och vi böra tillägga
att han förträffligt lyckats i sin uppgift. Just Tage Stævn, Jens Svend, Ole
Rass och karlarne i räddningsbåten äro, tillika med pigan Birthe, detta
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
