Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIGJORD SÅNG.
än andra och djupare ned sig sträckande differenser mellan samhälls
klasserna. Se vi icke orätt, så anser han, att de gamla traditionerna
äro fullständigt brutna, och att nu i själfva verket ej blott tre bland
fyra, utan kanske nio bland tio af alla dem, som det ringaste begripa
af offentliga ting, hysa de åsigter, som fordom kallades liberala, och att
då så är, grunden för partibildningen nu i själfva verket är en helt
annan än förr. Och denna grund, hvilken kanske hittills varit alt för
mycket dold, men hvilken måste blifva klar och allom medveten, såvida
icke ordning och kultur skola i blindo återstörtas i kaos och friheten gå
under, denna grund är helt enkelt den olika uppfattningen af den väg, som
skall bära framåt, öfvertygelsens, utvecklingens, lagens, eller våldets,
väldets, revolutionens, den förklädda revolutionens där man finner
denna fördelaktigare än den uppenbaras. Det är vilseledande, tycks
det hviska till oss, mellan replikerna i hr Drachmanns drama, att på
våra fäders vis eller i de ålderstignes mening tala om dem, som vilja
framåt eller tillbaka. Det är icke längre om eller för frihet, som det
strides, ty friheten finnes i lagen, utan det är för frigörelse ur det
allestädes rådande tvång i det lilla, som svårast trycker, det är för
social jämlikhet samt huruvida denna kan hinnas genom ett slag eller
icke, bör frestas utan förmedling eller icke, som den verkliga nutids
kampen står. De, som äska sans och besinning och framför alt lagens
väg till missförhållandenas utjämning, de dömas, hvar man kan be
vittna det såsom reaktionäre, och det är väl, om de ej af kommande
tiders riksrätt, hvars domssal blir gatan, finnas förvunne att hafva velat
införa skräckvälde i orientalisk stil; ty fantasiföreställningar rörande
offentliga ting rasa redan såsom feberepidemier midt i detta tidehvarf
af den allra nyktraste materialism.
Under denna förtviflade kamp med knif på strupe mot alla, som
sålunda också äska vördnad för ting, hvilka olyckligtvis hafva ålder
och häfd för sig, såsom kristen tro och sed, myndighet för den styrande
makten, aktsamhet vid rubbningar af lag och ordning samt, främst af
alt, ett kraftigt häfdande af det nationella oberoendet och längre sträcka
sig i de flesta fall icke deras önskningar, som nu utmålas som frihetens
fiender —, under denna förtviflade kamp, bakom hvilken ytterst skymtar
den frågan, huruvida öfverheten skall vara till för att skydda allas lika
rätt eller för att såsom flertalets ombud någon gång kanske de fem
tios öfver de fyrationio styra, omforma, nybilda samhället efter detta
flertals principer, utan hänsyn till mindretalets hvarken meningar eller
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
