Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artisten.
Doktorn.
A, du er
Artisten.
Naturalist.
Doktorn.
Ja i byerne.
Artisten.
Hovedsagen! som Ole Rass siger.
Nordisk tidskrift. 1884. 20
FRIGJORD SÅXG.
sida påminner artisten om huru mycken duglighet, som stund efter
annan tillförts andra klasser från allmogen, och uppmanar honom att
som de gamle holländarne bo och bygga ute på landsbygden midt bland
det slägte, han som konstnär vill skildra. Skall han skildra det sant,
må han älska det och förstå det. Artisten imdanbeder sig den äran:
De bedste billeder blandt de gamle hollændere ere de, som fremstiller
borgerskabets og patriciernes liv. Jeg holder mig til byerne. Jeg betakker
mig for Strandby.
Det är icke litet att lägga märke till i denna scen. Samme dr
Farsund, som uppbarer Drachmanns kraf på det kärleksfulla närmandet
mellan folkklasserna, och som på ett annat ställe klart uttalar, att ej
blott fiskarfolket hade att lära af honom, utan också han af det, visar
sålunda både i ord och gärning, att det nätt upp är såsom icke-politiker,
han skall kunna verka godt. Han sätter i nya ord alldeles samma
tanke, som grundlagt folkhögskolorna i hela Norden, och som ännu i
dem verkar till välsignelse öfver alt, där kärlek och aktning för den
krets, hvarur lärjungarne komma, men icke partipolitiska syften styra
eller inblanda sig i verket. Samme dr Farsund sätter vidare i för
grunden de troendes och verksammes rätt att framför de blaserade
och indifferenta hänvisa på framtiden. De bygga nämligen, där de
andra rifva ned, de fostra mod och hopp, där de andra tära märgen ur
slägtet. Samme dr Farsund inlägger en skarp gensaga mot den före
ställningen, att människan eo ipso skulle till egen och samhällets fromma
kunna uppbära den politiska makten och det politiska ansvaret. Han
äskar »förutsättningar». Han säger ingalunda, att icke den tid kan och
kanske bör komma, då en hvar tager en positiv del i den makt, som
afgör det helas öden, men hvad han säger är, att ingen kan till välsignelse
bruka denna makt, som icke är förädlad nog att förstå hennes ansvar.
Eljes blir följden samhällets »splittelse» och ingen annan. Och slutligen
är det samme dr Farsund, som i ett kort men hvast ord uttalar sin harm
öfver den riktning i konsten och literaturen, som i sina verk predikar
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
