Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tänker förf. till Bemærkningerne.
NATURALISM OCH BEALISM.
Huru vill då författaren till »Nogle bemærkninger» ha literaturen?
Han blottar med all uppriktighet sin egen ståndpunkt, lägger
med tillit och mo-d fram sina åsigter. Han är med lif och själ inne
i diktningen, sådan denna var i hans ungdom, det framgår klart af
många hans yttranden. Den moderna skolan kan ej i minsta mån
mäta sig med den gamla, den kan ej i minsta mån »erstatte os de
skjonliterære arbeider, som vi kjende fra vor ungdom og som har
et ganske andet formål». Förf. vill liksom mången annan föras af
dikten långt bort från det hvardagliga. Dikten skall just vara till för
att gifva fantasien vingar och för att slå an på känslan. Det betyder
föga om drag i dikten visa sig vara rena absurditeter för vårt reson
nerande förstånd; blott de slå an på vår känsla, så är alt godt och
väl. Att Dickens låter gossen Oliver Twist förblifva ren och fläckfri
i den omgifning af tjufvar och skälmar, hvari han försatt den stackars
gossen, det är alls intet fel, ehuru det visserligen är ett litet brott
mot sannolikheten.
Han liksom flertalet af de moderna författarne beundrar Dickens.
Men utan att vilja i minsta mån söka förringa den snillrika brittens
förtjänst behöfver man dock ej obetingadt taga alt, hvad han skildrat,
för godt. Dickens hade fel, som voro alt annat än obetydliga, han
var ett fullblodsbarn af sin tid och af sitt land, och hade han lefvat nu,
skulle han åtminstone om han ej varit engelsman i sina romaner
»experimenterat» med den naturprodukt, som kallas människa, fullt ut
lika vågadt som vår tids förkättrade realister. Man borde likväl akta
sig för att i tid och otid framdraga Dickens som ett exempel, ty jäm
förelsen mellan hans karaktersanalvs och denna, sådan den framträder
hos en och annan af de yngre författarne, utfaller ej alltid till den
gamle mästarens fördel. Detta är naturligtvis intet fel hos honom.
Att det anmärks, därtill äro de orsak, som gång efter annan ställa
fram Dickens som en spegel för författare, hvilka i mångt och mycket
äro honom olika och som därför ej böra jämföras med honom. Det
som i hans böcker är bestående, det erkänna realisterna i fullaste
mått, och de hafva allesamman lärt sig mycket af honom.
Förf. prisar på fullt allvar Dickens’ Mr Pechsniff, prisar också
det sätt, på hvilket han är framstäld. Pechsniff är en hycklare och
ingenting annat. Inga störande drag finnas hos personen, ty som hvar
man vet är Mr Pechsniff ej en person utan en personifierad last.
Men det är just detta sätt att utmåla lasten, som herr Vibe finner vara
en stor förtjänst, och han yttrar till och med att Pechsniff är en
individualiserad hycklare, hvilken uppfattning är helt och hållet stri
dande mot de flestas.
Det betyder emellertid alls ingenting, ora vårt resonnerande for
stå-n d öfvertygar oss om att en dylik människa aldrig har funnits till,
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
