Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISM OCH REALISM.
tids filosofi, sträfvandet att utbreda välgång och lycka öfver alla män
niskor, stora och små, af den moderna pessimismen Schopenhauer,
Hartmann och positivismen, af den moderna estetiken, af den
franska realistiska romanen, hva.rs bästa alster utgöra kulturhistoriska
dokument och öfvergår sedan till den danska literaturen, påvisande
huru denna har sin rot i tidens åsigter och tidens hållning.
Förf. sysselsätter sig mest med några få författare, Topsöe, Elster,
Jacobsen och Bang. Att de figurer, som flutit ur dessa fyras pennor,
äro typiska för sin tid, därtill nekar ingen, men väl menar en och
annan, att de äro typer blott för en del, en ringa del af de bildade,
för de estetiskt anlagda, som i sin tidiga ungdom sett idealen ramla
och som antingen blifvit förnämt blaserade eller häftigt bittra eller
låta sig gå under med vett och vilja. Detta fullt berättigade fram
hållande af den blaserade nutidstypen kan dock, äfven det, leda till
ensidighet. Fleming, Hasting, Niels Lyhne, Vilhelm Hök, Albrekt i
»Uden midtpunkt», Osvald i »Gengangere», doktor Rank och flere äro
alle samman män ur nittonde århundradets verklighet, men ej böra
de skymma bort alla andra slag af representativa personer, som i
dikten fått lif.
Fru Alving har alls ej blifvit ihågkommen. Ej häller doktor
Stockmann, den moderna riktningens sundaste, älskligaste, starkaste
och mest hoppgifvande figur. Ej häller Nora och hennes man
Helmer hade väl bort vara ett fynd för en, som vill gifva en åskåd
lig bild af vår tid, han liksom hans slagting professor Löwdahl och
hvarför ej Michael Mordtman också. Och Tjælde liksom flera af
Björnstjerne Björnsons öfriga skapelser, »Kongen» ej att förglömma!
Det ser ut men detta är endast ett löst antagande som om
författaren till »Modern realism», oaktadt han vill behålla sin egen
åsigt för sig själf, likväl blottat sig därigenom att han valt just den
ofvan omnämda gruppen till hufvudföremål för sin framställning och
däri att han af denna grupp sluter i kanske alt för hög grad
till det helas tillstånd.
Icke som ville jag förringa betydelsen af dessa personer (Topsöes
och Bangs figurer, Albrekt m. fl.). De äro ju representanter för en
del af den ungdom, som växte upp i Danmark under epigontiden,
för känsligt veka naturer, som fordrade att lifvet skulle motsvara
dikten och som, då de funno hur illa verkligheten svarade mot dröm
marna, på ett eller annat sätt gåfvo sig förlorade åtminstone för
en tid, åtminstone tills de kraftigt väcktes med nya mål i sigte.
Kanske misstar jag mig, kanske äro de typer för en vida större
krets än jag ansett. Uppfattningen beror ju på individualiteten. Men
icke instämma vi numera i denna ofta hörda klagan att »tiden är trött;
(Topsöes kända uttryck), lika litet som i förebråelsen att våra fäder
njöto i den grad, att vi, deras afkomlingar och arfvingar, ej ha någon
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
