Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FORSSELL, SVERIGE I SEXTONDE ÅRHUNDRADET.
i sextonde seklet, hvilket i förhållande till folkmängdens utveckling under
samma tid för visso är en alt för ringa produktionstillväxt. Medtagas
åter alla sädesslagen å ömse sidor; varder 1871 års skörd i tunnor span
mål fullt åtta gånger större, än 1576 års. Men det är väsentligen hafre
sädets tillväxt, som gör denna betydande skilnad.
Härvid erinrar dock förf, att olikheten mellan beståndsdelarne af de
två seklernas skörd för jämförelsen dem emellan påkallar en reduktion
af de i närings- och saluvärde olika spanmålsslagen till en gemensam en
het, nämligen rågvärde, efter de för vår officiela statistik antagna reduk
tionsgrunder. Men om man med den så erhållna siffran för en medel
skörd i sextonde seklet vill jämföra den, som utvisar en medelskörd i
det nittonde, måste iakttagas, att i sist nämda medelskörd såsom en vä
sentlig beståndsdel ingå potäter och öfriga rotfrukter, af hvilka i sextonde
seklet endast rofvor och morötter voro kända och endast tillfälligtvis så
som ett slags trädgårdsväxter odlades. Men i rågvärde beräknade ingingo
dessa uti 1805 års totalskörd med 2,7 % i 1828—1832 års med 12,2 % samt
i 1871 års med 15 % och hvad Småland och Västergötland beträffar,
är det rotfrukterna, som med hafren täfla om äran af åkerodlingens
framsteg.
Om nu efter dessa grunder en medelgod skörd i sextonde seklet
jämföres med en dylik i våra dagar, sådan som 1871 års, eller medel
talet af 1870—1879 årens skördar, visar sig, att mot en spanmålsskörd
af 1,340,000 tunnors rågvärde i sextonde seklet ställer sig i våra dagar
en spanmåls- och rotfruktsskörd af omkring 11 millioner tunnor sådant
värde. Afven efter detta beräkningssätt visar sig således, att svenska
åkerjordens produktion under dessa tre hundra år ökats något mer än
åtta gånger; en ökning, som likväl hufvudsakligen tillhör den senare
tiden. I det första årtiondet af nittonde seklet var nämligen spanmåls
och rotfruktsskördens värde i tunnor råg icke ens två och en half gånger
större, än en medelskörds i sextonde århundradet.
Såsom de näjder, där jordbruksnäringen gjort de vackraste framsteg,
nämner förf. Smålands kustland, Västergötland, Värmland, Örebro län samt
Väster- och Norrbotten.
Att Värmland på 1570-talet ännu innehade ett af de lägsta rummen
såsom spanmålsproducerande ort, men år 1805 uppryckt i femte rummet
bland gamla Sveriges län, näst efter Elfsborgs och före Uppsala län, be
rodde, såsom förf. anmärker, därpå, att det i sextonde seklet var en till
största delen öde bygd, men sedan blef ett kolonisationsland och undei
de följande två hundra åren utgjorde den mest ungdomligt tillväxande
delen af Sveriges rike. I någon mån lika förhåller det sig med Örebro
län, som ännu i Johan III:s tid innehöll vidsträckta ödemarker, där först
bärgshandteringen och sedan äfven jordbruket brutit ny bygd. Skörden
har i dessa län under tre hundra år mer än sextondubblats. Dessa läns
närmast sätter förf. Väster- och Norrbottens framsteg. I dessa län var
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
