Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FORSSELL, SVERIGE I SEXTONDE ÅRHUNDRADET.
århundradets boskapsskötsel stod betydligt under vår tids, till bevis hvarpå
ganska intressanta upplysningar meddelas.
Minskningen är dock för stor att genom den förbättrade vården
kunna ersättas. Författaren anmärker härom, att utförseln af lefvande
kreatur från det gamla Sverige icke torde vara större än införseln samt
att den samtida utförseln af smör därifrån icke så litet öfverväges af in
förseln. Ar 1871 var också införselöfverskottet af kött och fläsk 92,000,
1870—1875 i medeltal 162,000 och 1881 icke mindre än 307,000 centner,
och 1871 öfversteg införseln af matvaror utaf djur och andra djurämnen
utförseln i värde med omkring 16 millioner kronor. I sextonde seklet
utfördes däremot ganska betydligt smör, ox- och kohudar, kalf-, får- och
getskinn samt talg, ister och späck, hvaremot införsel af egentliga ladu
gårdsalster icke i införselregistren upptagas.
Då det således vill synas, som Sveriges boskapsskötsel i våra dagar
långt mindre än under sextonde seklet motsvarar behofvet för landets
egen konsumtion öfvergår förf. till frågan, huruvida spanmåls- och rot
fruktsskörden under dessa århundraden växt tillräckligt för att ersätta bo
skapsafvelns relativa tillbakaskridande. Härvid yttrar han, att, om jäm
förelsen skulle stanna inom första tredjedelen af nittonde seklet, han
fruktar, att man finge tillräcklig anledning att bestämdt nekande besvara
frågan. Då en svag skörd i sextonde seklet kan lågt skattas till 900,000,
en rik till 1,700,000 och en medelmåttig till 1,340,000 tunnor rågvärde,
komma däraf, under antagande, att folkmängden var något öfver en half
million, på 100 personer 170, 320 och 252 tunnor rågvärde. Men 1805
års skörd gaf i spanmål -blott 168 samt i spanmål och rotfrukter allenast
173 tunnor sådant värde för 100 personer. Och ännu i början af 1830-talet
steg skörden af spanmål allenast till 225 samt af spanmål och rotfrukter
blott till 257 tunnor i sådant värde för nämda antal personer. 1805 års
skörd gaf således knapt mera på person, än 1571 års dåliga skörd; och
skörden i början af 1830-talet gaf föga större behållning för hvar person
än en medelskörd i sextonde seklet. Lägges nu därtill, att boskapsstocken
vid samma tid knapt var hälften så tillräcklig som 1571, skulle man,
under förutsättning likväl, att 1805 samt 1828—1832 års statistiska upp
gifter ega nödig tillförlitlighet, komma till den slutsats, att Sveriges jord
bruksnäring vid denna tid verkligen mindre än i sextonde århundradet
mäktade fylla befolkningens konsumtionsbehof. Att jordbruksnäringens
produktionsförmåga i början af nittonde seklet var långt otillräckligare för
konsurntionsbehofven, än i våra dagar, anser förf. också klart af det kända
förhållande, att åtminstone till 1820 utförsel af spanmål lika som af ladu
gårdsalster sällan, om någonsin, förekom, men väl införsel, så vidt sådan
under det prohibitiva systemets( välde var möjlig.
I detta förfs. omdöme om svenska jordbruksnäringens tillstånd i första
tredjedelen af vårt århundrade instämmer anmälaren fullkomligt och anser
denna liksom öfriga näringars då varande relativa vanmakt till en god
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
