Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FORSSELL, SVERIGE I SEXTONDE ÅRHUNDRADET
gårdsdrängars årslön och kost vid sextonde seklets kungliga afvelsgårdar
och hvad legda arbetare vid jordbruket i senare dagar vanligen förtjänat.
Priset för en tunna råg under de sista tjugu åren af Gustaf I:s regering
växlade mellan två och tre kronor, sjönk vid ymnig årsväxt någon gång
till 1 ä 1,5 0 kronor, men steg icke sällan till 3,5 o ä 4 kronor, ett pris,
som under 1560-talets i allmänhet hårda år vardt alt allmännare och i
början af 1570-talet synes utgjort ett skäligt medelpris. Kornet betalades
i allmänhet lika som rågen; men hafren däremot blott med hälften af
rågens pris. Hvetet gälde 20 ä 30 % mera än rågen.
Ett lispund smör kostade i början af tidsskiftet vanligen 1 krona
och 50 öre, steg sedan till 2 ä 2,2 5 kronor och betalades under 1560—1570-
talet för det mesta med 2 kronor och 50 öre. Talgens pris följde mer
endels smörets, ett förhållande som äfven under följande århundraden
fortfor. Först i senaste mansåldrar har smöret begynt betalas högre än
talgen till dess det nu står i dubbelt så högt pris. Denna förändring
tror förf. bero af smörets förbättrade kvalitet. Till någon del torde den
ock bero på fotogenens konkurrens med talgen. Ost kostade 1,2 s;i 1,50
kronor lispundet. Ett lispund kött betalades, lika som ett lispund fläsk,
i början med 1 ä 1,2 5 kronor, sedan med 1,50 a 2 kronor och synes mot
slutet af tidskiftet hafva stannat vid detta pris. Ett tjog ägg stod nästan
alltid till 8 ä 10 öre. Fiskvarorna höllo sig, alt efter tillgången, än nå
gorlunda nära, än betydligt under köttets och fläskets pris. Lax och ål
betalades dock något högre, skånesill och strömming däremot lägre.
En ko betalades med 6, 7, 8 ä 10, en oxe med 8, 10, 15 ä 20 kr.
Arbetshästarnes pris var’ någorlunda lika med oxarnes, men de bättre
Jiästarues långt högre. Får betalades vanligen med 1 krona, svin där
emot med 3, 4 ända till 6 kronor stycket.
Vanliga dagsvcrkare såsom kalkslagare, lertrarnpare, dikare, gråfvare,
vedhuggare eller slåtterkarlar, som tillfälligtvis användes vid kungliga afvels
gårdar och höllo sig egen kost, aflönades under tidskiftet 1540—1560 nästan
regelbundet med 12 1/2 öre om dagen. Under följande myntförsämringsperiod
höjdes beloppet, dock icke sä mycket, som lifsförnödenheternas pris. För
denna aflöning af 75 öre i veckan eller 39 kronor om året skulle don
lägsta klassens daglönare uppehålla lifvet, och sådant lät sig, efter förf:s
utsago, göra, åtminstone så länge summan motsvarade 13 eller 19 tunnor
råg eller 26 till 39 lispund kött och fläsk. Samma belopp lifsförnöden
heter skulle efter 1870-talets priser motsvara 200 å 300 kronor eller en
daglön af 66 öre till 1 krona. Och medeltalet af sommar- och vinter
dagsverkens pris var knapt högre närmast före 1870, men stegrades
just åren 1871—1873 (1875) ganska mycket, hvarefter det likväl åter
något fallit. v
Daglönare med större arbetsskicklighet, timmermän, murare, snickare,
smeder och målare, hvilka lefde på egen kost, ailönades vid de kungliga
afvelsgårdarne högre, nämligen med 25, 37 l/2 till 50 öre om dagen,
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
