- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1884 /
344

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHANNES NORMAN, FRITZ RANDEL.
Af denna vår ställning till den flyende dagens rörelser på det vittra
fältet följer också, att vi uti främsta hand rörande en framträdande
diktare fråga: Hvad vill han? Hvad tror han på? Skall han önska
föra oss genom ’utvecklingens kamp till ett högre nytt eller genom
omstörtningens äfventyr kanske till en ny period af barbari? Det är
icke längre möjligt att sätta de estetiska kvalifikationerna i första
rummet, medan det å andra sidan lika litet är rådligt att någonsin
släppa dem ur sigte. De äro ju mången gång det enda medlet att
afslöja halten af de förföriska afhandlingar till förvillelse, som vida
smyga sig omkring i diktens skepelse.
Hvar står nu Johannes Norman i förhållande till dessa ytterlig
heter, och hvad vill han? Vi känna honom ännu för litet för att
härom våga ett afgjordt uttalande; men, så vidt man af hans bäst
genomarbetade roman, »Fritz Randel», kan döma, så är han relativt
själfständig och synes, med anslutning till den nya skolans estetiska
premisser, dock sträfva att fatta det så illa vrängda begreppet »sanning»
på ett mer värdigt sätt än många af dem, som eljes stå honom närmast.
Mycket af lifvets mörka och mörkaste drag gifver han oss till bästa,
och atmosferen är stundom öfvermättad med styggelse; men och
det är detta, som för oss gäller mer än alla skolgrupperingar han
synes hafva en öm rättfärdighetskänsla och ställer icke de nedrifvandc
lärors förkämpar, med hvilka han i denna roman sysslar, uti någon
falsk förskönings dager. Man har svårt att om honom förmoda annat,
än att han i själ och hjärta i det moderna samhället, så rörande literatur
som politik och lifsåskådning, tillhörer vänstern. Men i sådant fall synes
han hålla på den ädla regeln: mina motståndare mycken hänsyn, men
mina vänner ej mer än strängaste rätt! Ty de drag han ger af feno
men och typer från samma vänster äro sannerligen målade ined alt
annat än smickrande pensel.
Hufvudfiguren i »Fritz Randel» är tecknad med en naturalism, som
svårligen kan vara konstruerad, utan sannolikt är ett äkta uttryck af
huru författaren själf ser lifvet. Man skulle därför också, då hela
boken står i fullaste samklang med hufvudpersonen, af henne såsom
helhet hafva ett oblandadt mörkt och upprifvande intryck, om icke
detta i väsentlig mån förtoges genom den samvetsgranna afvägning af
rätt och orätt, som lyckligt synes följa hr Normans penna. Hällre
rättvisa, om än på hednisk grund, än hållningslöshet med vare sig
grof eller fin estetisk fernissa!
Vi sade, att hufvudfiguren är tecknad med stark naturalism, och
vi kunna icke fritaga denna naturalism från att. också alt för ofta
hafva en mycket sensuel prägel. Detta är det svåraste element i
boken att fördraga och skulle vara outhärdligt, så framt man icke
röjde, att det är i allvarligt syfte upptaget och icke står där för att
behaga råheten eller hopen. Icke desto mindre framhålla vi, att det
324

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:21:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1884/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free