Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD MOLANDER, VÅRFLOD
Man frågar sig först, dä man gjort bekantskap med Gustaf Wolff,
den unge realistiske författaren, om det verkligen kunnat vara herr
Molanders mening att rikta ett hugg mot den yngre diktarskolan.
Så väl gamla som unga granskare ha genast antagit att så var, medan
åter författarens vänner sökt rädda honom genom att förklara, att
Wolff är en karikatyr och ingenting annat och att han som en lyckad
sådan har sitt fulla berättigande.
Nära till hands ligger det att anse Wolff såsom typen för det
»gröna» Sverige, mot hvilket så många öfverlägsna ord yttras i Vår
flod. En hvar, som läser stycket, måste antaga att så varit författa
rens mening. Och då undrar man, om det skett af öfvertygelse eller af
tanklös lust att leka med sina ämbetsbröder. Inte förebrår någon
allvarlig penna författaren, att han vågat hysa och uttala egna åsigter,
men det är dessa åsigters halt, som synes tvifvelaktig och som retar
till motsägelser. Och blir man kritisk gent emot ett stycke, sådant
som detta, då komma lätt stygga tankar om frieri till de mäktiges
gunst, hvilka genast öppna sina armar, då någon af de förlorade
sönerna vända åter till den gödda kalfven, och dessa tankar—kanske
orättvisa, men likväl lätt förklarliga tränga undan den förklaring
på Wolff, som en granskare uttalat, att han skulle vara ett slags var
nande exempel för de unga, hvilka slå sig på att vara verldsförbätt
rare, medan de ännu borde gå i skolan själfva.
Saken kan förklaras så, men sökt är förklaringen och behöfver
motiveras. Kan en skald ej i sitt arbete uttala sin åsigt, kan han ej
där få fram det han vill säga utan att vidare förklaringar behöfvas,
då må han ursäkta, om hans så forsigtigt inbäddade åsigt också blir
missförstådd.
Yrkandet på att lära och lefverne böra stämma öfverens, att det
är större att handla än att prata och mera att arbeta ärligt och still
samt än att skryta och bramma alt detta har, tycker man, föga
att direkt skaffa med den literära strömning, Gustaf Wolff represen
terar åtminstone passar det lika väl för hvarje annat yrke som för
skrifställarens.
Typen för det unga Sverige med dess fel och goda sidor är
ännu ej sant framstäld i dikten. Fru Edgrens Berndtson, reforma
torn och partichefen, han som låg i ständigt krig med samhället, är
dock snarare än Wolff en typ därför.
Nog för att en figur, sådan som Wolff, är möjlig i lifvet. Men
i en dikt, som vill vara rättvis, bör han i så fall ställas vid sidan af
en annan typ, som då representerar klassens annorlunda beskaffade
män. WTolff blir aldrig en Stensgaard, men han kan möjligen bli en
Bastian Monsen.
Allra minst är han någon karikatyr. Det som fru German (i
andra akten, sid 63) yttrar om Wolff och hans kamrater och det som
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
