Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. AF GEIJERSTAM OCH JONAS LIE.
man först lärer känna honom på Gilje, gör han intrycket af att vara, vid
den senare pebersvendålderns annalkande, hvad kapten Jæger skulle blif
vit, om han ej stadgat sig genom ett gifte, d. v. s. en för allehanda väl
lefnad fallen, något lösaktig gammal knekt. När man åter möter honom
i stiftsamtmaninnans krets, har han tjockt med galanteriets fernissa utan
på denna kärna, vet »såmeget at fortælle om livet i Stockholm og ved
hoffet», »perfectionerer sig så i fransk», kommer »hidind med de kongelige
fra Stockholm» och står öfver hufvud i sin menlösa omgifnings ögon
ständigt »på spranget til at gjöre en extraordinair carriére». Vi veta här
i Sverige så litet om dessa bastarder af norskhet och hoffif, men hafva
de verkligen funnits och äro de således något mer än foster af en senare
misstänksam tids inbillning, så tro vi dock, att man genom att så där
på allvar slå ihjäl dem en gång om året i någon ny roman egnar dem
alt för stor heder och tillräknar deras efemära bagatelltillvaro alt för stor
betydelse. Vi kunna ej neka till, att vi stundom, vid de norska skalder
nas flitiga framdragande af denna typ, haft ett behof att erinra dem om
gamle Lodes ord i dikten:
»Fältmarskalken, fältmarskalken.
Annat fins ej i språklådan:
Det är skam att tappra nninner
Täckas tala om en sådan.»
Är typen åter icke äkta, utan slagen träffa oskyldiga, då blir äran
såsom att slås med snötroll, och därom har Björnson sjungit:
Nils Finn gret i snjoin og sparkad og stak ;
dess mejri han sparkad, dess lengr hann sak
Var Rönnow, han må nu vara sant eller falskt tecknad, en sådan,
hvarom fjällbygdens döttrar med grund kunde säga: »Han har vist det
væsen, som passer, jo höjere han kommer» . . . »Men jeg ved ikke, hvor
dan det er, han passer ligesom så lidt at tænke på heroppe på landet»,
sä är däremot studenten Grip ett äkta barn af den inhemska naturen,
ett härligt ämne, »fin og rank og overmodig», med glödande hjärta, med
djärfva idéer, men genom öfvermodet med en förmåga att samla
på sig, förutom de oundvikliga svårigheterna för en banbrytare, en hel
hop onödiga. Om det nu i själfva verket är det berättigade eller det
oberättigade motståndet, som bryter den ädla kraften i honom, blir knap
past fullt klart, ens för den nogast iakttagande läsare. Väl har nog Lie,
genom att starkt tända sympatierna för Grip och mot dennes antagonister,
tillräckligt yppat sitt eget hjärtas mening i frågan; men vid en under
sökning visar det sig, att han där bredvid i denna ynglings teckning så
oupplösligt hopflätat skuld och oskuld, att man svårligen kan nå full
klarhet om honom. I sin ungdoms glödande dagar skildrar Grip för
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
