Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TIMi FÖRBÄTTRING AP ARBETSKLASSENS VJLKOR.
uppgå f för grufvor 90 %) af olyckshändelserna så beskaffade, att ingen be
visning är möjlig hvarken för eller emot den skadade; ingen kan utröna,
hvem som vållat en grufexplosion, vid hvilken alla närvarande omkom
mit och ett helt schakt ramlat in. Men åt järnvägsarbetaren, liksom åt
publiken, bjöd man nu den stora förmånen att vid skada genom olyckshän
delse alltid få ersättning af driftherren, så vida icke han, den svarande, kunde
bevisa att den skadade själf eller att högre makt vållat skadan, hvilket
ju sällan kunde lyckas. At alla öfriga arbetare erbjöd man däremot att
få ersättning af arbetsgifvaren, endast såvida den sökande kunde bevisa, att
en arbetsförman eller arbetsgifvaren själf varit den vållande, hvilket
kanske ännu mera sällan vore möjligt. Och likväl, om man ansett, att
de stora järnvägsbolagen »gärna kunna betala», så förtjänade väl öfriga »in
dustribolag» och »stora» fabrikanter icke något större medlidande; och om
inan hyste så stort undseende för den järnvägsresande publiken och järn
vägsarbetarne, så kunde väl öfriga »fattiga arbetare» göra anspråk på lika
kraftiga sympatier.
Det var verkligen ganska svårt, att sedan man en gång delvis upp
gifvit den rent privaträttsliga synpunkten för den industriella ansvaing
hetens bestämmande och öppnat fältet för vädjandet till »allmän nytta»,
»social rättvisa» och »arbetarnes intressen», hålla sig konsekvenserna från
lifvet. Eedan vid lagförslagets första behandling 1871 voro också flera
ändringsförslag framlagda, som gingo därpå ut, att öfriga industrier måtte
vinna likställighet med järnvägsindustrien, att bevisskyldighetcn öfveralt
måtte läggas icke på den skadade arbetaren utan på arbetsgifvaren, och
dessa yrkanden understöddes af ganska betydande arbetare-petitioner. Men
opinionen var ännu ej tillräckligt bearbetad för en så radikal lagstiftning;
arbetarepetitionerna öfvade ännu ej någon bestämmande inverkan på rege
ringen, och riksdagens partier enades om att åtminstone för närvarande
stanna vid regeringens förslag, några därför att de funno det fullt till
räckligt för behofvet, andra därför att de däri sågo en god begynnelse.
Lagen genomgick andra läsningen utan några betydande ändringar, biel
slutligen enstämmigt antagen och utfärdades af kejsaren den 7 juni 1871.
Dess alldagliga benämning blef »das Haftpfliclit-Gesetz».
Lagen innehöll åtskilliga stadganden som medgåfvo olika tydningar;
så måste det t. ex. blifva domstolarnes sak att afgörn, hvilka industriella
(’("»retag skulle hänföras till »fabriker», hvad som i tvistiga fall förstods
med Botriebs-Unternehmcr, eller hvilka, personer skulle1 anses som drift-
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
