Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VILKOR.
hans skada, och det fäller ju då af sig själft, att ett sådant hinder måste
genom lagstiftningen undanrödjas. Af hela 1871 års Haftpflicht-lag, sade
man, duger ingenting mer än den första paragrafen, som för vissa slags
olycksfall ä priori förklarar driftherren vållande till all skada och ålägger
honom ersättning, så vida han ej kan rädda sig genom ett bevis, hvilket
ide flesta fall är omöjligt. Detta stadgande måste därför ovilkorligen ut
sträckas till hela industriens område, på det att »arbetets invalider», hvilka
äro talrikare än slagfältens och mera beklagansvärda, måtte komma till
sin rätt.
Yrkanden i denna riktning, som fordrade idel rättigheter för den
ena parten, idel skyldigheter för den andra, passade naturligtvis förträffligt
till afslutning åt de agitatoriska predikningarna om kapitalets förtryckande
välde och arbetsgifvarnes orättfärdighet; de återfunnos också regelbundet
i hvarenda resolution, som på socialdemokraternas möten framstäldes af
arbetarnes ledare, och det lider väl intet tvifvel, att de voro uttryck af
de fleste arbetares orubbliga öfvertygelse om den sociala rättvisans kraf.
Vid 1878 års riksdag framträdde de också såsom den mycket högröstade
socialdemokratiska fraktionens program vid den lifliga debatt, som väck
tes af framstegsmannen M. Hirschs yrkande på revision af 1871 års
Haftpflicht-lag ’.
Men härmed förenade sig äfven en annan fordran, som åt det stora
problemet gaf ännu väldigare dimensioner. Ansvarighetslagen omfattade
uttryckligen endast en del af rikets näringsgrenar, bärgverk, grufvor,
stenbrott och fabriker samt järnvägar, och huru ringa dess förmåner än
aktades af dessa yrkens arbetare, framträdde dock deras betydelse däruti,
att de voro föremål för afund och begärelse i alla de arbetarekretsar, som
icke voro i åtnjutande ens af detta skydd. Det hörde därför till det
socialdemokratiska programmet att utsträcka dess förmåner, i deras afsedda
vidd, till hela industriens område, för fullständighetens skull äfven till
jordbruksarbetarnes klass. Och visserligen kunde man härför åberopa
ganska giltiga skäl: den privilegierade ställning, som efter ansvarighets-
1 Vid detta Hirschs förslag fogades af de olika partierna 4 olika amendement.
Socialdemokraternas (Hasenclever och Kapell) amendement fordrade en revision
åsyftande: l:o) att ansvarigheten för olyckshändelser skulle utsträckas till sågverk,
bygnadsarbeten och jordbruks-maskindrift och alla sådana näringsgrenar som stodo
i samband med några af de i lagen uppräknade; 2:o) att i alla dessa industrigrenar
driftherren måtte varda förpliktad till skadeersättning, så vida lian icke kunde be
visa, att olyckshändelsen vållats af den dödades eller sårades eget fel eller af högre
makt; 3:o) att lagens § 4 (som stadgade rätt för den ansvarige arbetsgifvaren att
å ersättningen göra afdrag för det belopp, hvartill arbetaren var under hans med
verkan i försäkringsanstalt försäkrad) måtte bortfalla.
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
