Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VILKOR
sätt, för hvilka nyss är i korthet redogjordt,’ men ur detta virrvarr af
meningar och tycken framträdde slutligen alt mera tydligt motsatsen
mellan tvänne politiskt-ekonomiska system. Man stridde nu ej längre om
befogenheten af arbetarnes anspråk på skadeersättning vid alla olycksfall,
endast om formen och medlen för ersättningens bestämmande och åväga
bringande. Postulatet var å alla sidor godkändt, och problemets lösning
så till vida förenkladt, som medelvägsförslagen blifvit undanskjutna.
Ä ena sidan 2 ville man fortfarande vidhålla Haftpflichtlagens privat
rättsliga förbindelser för arbetsgifvaren att gifva ersättning åt den för
olyckade arbetaren, ja till och med utsträcka densamma till alla olycks
fall, oberoende af orsak eller vållande. Men man ville fortfarande öfver
lemna åt arbetsgifvarnes och arbetarnes eget initiativ och egna intressen
att ordna sin försäkring mot häraf uppkommande risker. Riksdagens
framstegsparti och en stor del af de nationalliberale befunno sig på denna
sida. Deras syfte var numera blott att bibehålla så mycket som kunde
räddas af den fria företagsamheten, den fria associationen, den själfstän
diga och privata försäkringsverksamheten. De sågo sig nödtvungna att
1 En redogörelse för dessa mångskiftande förslag och de oändliga detaljspørs
mål, som behandlas i den särdeles rikhaltiga literaturen, torde här icke vara på sin
plats, och det lär ej ens vara nödigt att citera de brochurer, tidningsuppsatser och
riksdagshandlingar, på hvilka föregående korta öfversigt stöder sig. För den som
närmare vill studera frågan finnes godt material dels i riksdagens förhandlingar,
dels i de åtskilliga afhandjingar, som äro utgifna af »der Verein fur Socialpolitik*
och af *die Volkwirtsehaftliche GesellschafU, i Schäffles Zeitschrift f’ur die ges. Staats
wissensehaften och i Schmollers Jahrbuch fur Gesctzgebung etc. samt i Conradis
Jahrbiicher fur Nationalöltonomie. I fjärde bandet (1882) af sistnämda tidskrift (sid.
475) har Miaskowski lemnat en ganska fullständig förteckning öfver frågans literatur
och kort öfversigt af dess historik.
2 Denna lösning af frågan fick sitt officiella uttryck året 1881 i tvänne förslag
som framstäldes af de liberala partierna. Det första framträdde såsom reservation
af tre ledamöter uti det utskott, som behandlade regeringens proposition af den 8
mars, och det upptog i det allra närmaste socialdemokraternas förslag från 1878
d. v. s. en privaträttslig ansvarighet hvilande å arbetsgifvaren för alla olycksfall,
om hvilka »han ej kunde bevisa att de vållats af den förolyckades eget fel eller af
högre makt», altså en utsträckning till hela storindustrien af Haftpflicht-lagens 1 §.
Dessutom utvidgades samma ansvar af reservanterna ytterligare till jordbruk, skogs
skötsel och alla andra näringar, i hvilka användes »drifkraft af elementar- eller
animal art».
Det andra forslaget framlades i 1881 års höstsession såsom motion af hr Buhl
m. fl. och afsåg att, efter regeringens första nederlag, bereda en ny lösning af
olycksfalls-problemet på grundvalen af utvidgad Haftpflicht. Dess huvudbestäm
melser voro: 1) driftherren är skyldig att lemna skadeersättning för livarje olycks
fall som under arbetet träffar hans arbetare, och det utan rätt att fria sig genom
en bevisning om olycksfallets vållande genom arbetaren själf eller högre makt;
hvarmed således steget var taget fullt ut och långt utom ansvarighetslagens § T;
2) för fullgörandet af denna förbindelse skall driftherren ställa säkerhet genom
försäkring uti någon i tyska riket befintlig försäkriugsanstalt, som ställer sig all
männa normativbestämmelser till efterrättelse och står under offentlig kontroll;
3) ersättningsbeloppen äro normerade till sjukvårdskostnad och eventuelt lifränta
från 20 till 66 % af senaste arbetslönen i väsentlig likhet med regeringens förslag.
Öfverlemnadt till utskott, kom förslaget aldrig till slutbehandling vid riksdagen.
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
