Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FÖRSÖK TILL FÖRBÄTTRING AF ARBETSKLASSENS VILKOR.
sjukdomsfall bland 2 millioner arbetare är beräknad till 2 1/i millioner
kronor; hela belastningsvärdet af de vådligare olycksfallen är för
samma antal arbetare uppskattadt till nära 14 millioner om året. När
man tänkte sig denna kostnadssumma fördelad till uttagande såsom
afdrag på arbetarens egen knappa aflöning, ryggade man tillbaka för
svårigheten att göra arbetaren förtrogen med en sådan försäkrings verk
liga nytta. Risken af ett svårare olycksfall, hvaraf endast 4—5000
årligen kunna påräknas, är för den enskilde arbetaren ej tillräckligt
hotande, för att kunna uppväga den direkta förlusten af ett nytt tvun
get löneafdrag, uppgående till 3 %—5 %, ja kanske än större del af
arbetsinkomsten. Och så stannade man vid att lägga hela denna för
säkringskostnad på arbetsgifvarne allena.
Det gälde således att för dessa försäkringsskyldige, och för ar
betarnes försäkring mot följderna af de olycksfall, som vållade död
eller sjuklighet öfver 13 veckors tid, skapa en ny, fullgod organisation.
Länge famlade man efter den rätta lösningen af det svåra problemet.
Kikskanslerens andra lagförslag om olycksfallsförsäkring af den 8 maj
1882 innehöll uppränningen till en korporativ sammanslutning af arbets
gifvarne inom olika yrken och på olika orter, men grupperingen var
altför invecklad. Hela lagen förrådde redan genom sitt tillkrånglade,
stundom rent obegripliga språk en oklarhet, som icke bådade godt
för dess praktiska utförande. Hufvudfelet låg däri, att organisations
grunden fortfarande var territoriel distriktsindelning. Riksdagen för
klarade sig icke kunna godkänna densamma, och rikskansleren lofvade
att inom kort framlägga något bättre. Nya krafter sattes i rörelse,
och så vida något patent för den slutliga lösningens uppfinnande
skulle utdelas, borde det utan tvifvel tillfalla den lärde professorn
och f. d. österrikiske finansministern Alb. Schäffle, hvars skrifter re
dan länge 1 innehållit antydningar om den »sociala frågans» lösning
genom skapande af s. k. »Berufsgenossenschaften», yrkes-samfund,
eller hvad man skulle, med gammalt namn för nya bildningar, kunna
kalla fabriks-skrån. Om ryktet säger sant, hafva så väl Schäffle som
1 Se SchäfHes Kapitalismus tind Socialismus (ss. 700—702) och Bau und Leien
des socialen Lebens (1875—78, d. 1 s. 761); Grundsätze der Steuerpolitih (1880:
s. 634 och 638) samt tvänne artiklar i Allg. Zeitnng 7 och 8 okt. 1881. Den full
ständiga planen till den organisation, som sedermera framträdde i tyska regerin
gens sista olycksfallsförsäkrings-förslag finner man i Schäffles 1882 utgifna arbete
Der korporative Hulfsltassenzwang. Andra upplagan (1884) af detta arbete inne
håller fullständiga förslag till nya lagar om försäkring mot all af arbets-oförmåga
och arbetslöshet uppkommande nöd.
587
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
