Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B. BJØRNSON, DET FLAGER I BYEN. OG PÅ HAVNEN.
Men till en sund barnauppfostran hör att icke öfveranstränga det
unga sinnet, att icke sätta barnet före en lexa, innan barnet kan lära
den. En mycket grannlaga sak är det nu alltid att afgöra, när de
sedliga och osedliga spörsmålens lexa är på sin plats, så att den icke
snarare förvirrar än reder och hjälper, kanske altför grannlaga för
att flyttas från hemmet till skolan. Detta redan af den grund, att
saken är beroende af individuella förhållanden. Men den är, det al
var mening, också beroende af olika kön. Gossen är i regeln en
mera »positiv» natur, hans sinne mera riktadt utåt på det aktiva och
i fasta former bundna lifvet, som starkt tager förståndsverksamheten
i anspråk. Han reder sig därför lättare än den unga flickan, hvars
stämningslif är mera utveckladt och mera beherrskar henne, och som
värjer sig mot de orena intrycken mera med sin blygsamhets instinkt
än med någonting annat. Därför är sinnets tvungna sysslande med
och dväljande i det orena för henne farligare. Det blir så lätt ett
rufvande, som tyraniserar henne. Björnsons unga flickor äro i denna
mening öfveransträngda. Och Toras historia är just ett exempel på,
hur farlig för hela lifvet denna öfveransträngning lätt kan bli.
Härpå kan Björnson svara: detta olycksfall har jag förutsett;
Tomas förutsäger ju (sid. 171 —2), att hans skolsystem till en början
måste bära en och annan dålig frukt, så länge den »kunskap om
det onda», som hans skola meddelar, »ikke stöttes af årvåken for
trolighed», och den »ædle læren» motarbetas af »dårlig praksis», d. v. s.
dåliga seder utom skolan. Men denna hans förklaring förklarar icke
saken. Ty »årvåken fortrolighed» är just hvad Tornas-Björnson säger
sig hafva åstadkommit i sin skola, och funnes icke »en dårlig praksis»,
»det onde», d. v. s. osedlighet ute i lifvet, så funnes häller ingen an
ledning att i skolan undervisa i kunskapen därom.
För att än en gång i korthet sammanfatta vår formella invänd
ning mot Björnsons hela skildring af skollifvet på Godset: det är
konsekvent skildradt, hållningslöst och öfverspändt, just sådant som
det synes böra bli med ett sådant pedagogiskt system och en sådan
ledning; men därmed har skildraren gifvit pedagogen orätt.
Björnson är en stor människokännare, men ensidig. Han är i
hög grad partisk för sina meningsfränder, för bärarne af de meningar,
hvilka han för tillfället drifver, för tillfället, ty han »ändrar», som
bekant, lätt »signaler». Det sticker något, och icke så litet ändå, af
en fanatiker i honom. De människor, på hvilka de breda slagskug
gorna från hans meningar och personliga tycken falla, ser han öfver
vägande i svart. Lika solbelyst som romanens »gods» ligger på sin
höjd, lika dunkelhöljd ligger den kälkborgerliga »staden» där djupt
inunder. Den blir, enligt hans skildring, en sumpmark, där alt slags
andlig futtighet och ynklighet krälar. Hvad som brister fanatikern
är ju icke så mycket människokärlek Björnson är i grunden en
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
