Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN WEIBULL, LUNDS OCH LUNDAGARDS MINNEN.
Vi beklaga, att vi ej själfve fått vara vittne till denna högtidliga
stund, då flydda tiders gestalter för ett ögonblick sågos åter vandra
fram öfvcr de historiskt kända platser, där den gamla domens väldiga
massa majestätiskt lyfter sig mot skyn och där Lundagårds susande
kronor tala om generationers fröjder och strider; ty dylika ögonblick
gifva ofta minnen för lifvet. Men då så ej varit fallet, mäste vi likväl
lyckönska oss att vi ändock fått genomlefva dem, så som skett under
läsningen af prof. Weibulls skildring. Det var visserligen klart, att
när den, som rest åt sin alma mater en sådan minnesvård som »Lunds
Universitets historia» nu åtog sig att teckna minnena från aftonen d.
27 sept. 1882, man egde att vänta mycket, men man har i vår tanke
fått mer än man haft rätt att vänta. Häfdatecknarens kärlek till sin
fosterjord och aktning för dess rika minnen, hans djupa kännedom
om det lif som i forna tider rört sig på den punkt, hvars förherskande
drag det sydsvenska universitetet nu utgör, och hans ädla, varma stil
hafva i förening skapat ett helt som ej blott nu med njutning läses,
utan äfven skall förblifva ett varaktigt eftermåle om ett af de mest
gripande ögonblicken i högskolans lif.
Ehuru vi hoppas, att de fleste bildade läsare skola taga kännedom
om arbetet och därför ej vilja gå dem i förväg genom ett för öfrigt
kanske misslyckadt försök att redogöra för förf:s framställning, kunna
vi dock ej neka oss nöjet att nämna något om dess innehåll, särskildt
genom att angifva de ögonblick i det förflutnas lif, som han här med
lycklig hand gripit och med ännu lyckligare hand återgifvit.
Arbetets inledning anknyter sig till ögonblickets stora händelse,
genom att erinra om universitetets byggnadshistoria, i hvilken äldre
tiders torftighet först sent aflösts af förhållanden, som åtminstone
motsvarat måttliga anspråk. Nu synes man omsider i detta afseendc
gå en bättre tid till mötes, och nya universitetshuset inviger denna
tid. Förf. låter härpå följa en lika liflig och humoristisk som för
hvarje ännu till själen ung student uppfriskande berättelse om, bum
ledes festtågstanken vaknade, i ett ögonblick mognade och trots de
största hinder dock genom ungdomens entusiasm och allmän offer
villighet med lysande framgång förverkligades. Och nu följa fest
tågets bilder efter hvarandra, en hvar belyst af sin särskilda skildring,
i hvilken förf. först med allvar och värme tecknar hvarje taflas histo
riska grundlag och därpå med friskhet och lif förklarar detaljerna i
den grupp, som vid festtillfället återgaf tidehvarfsbilder.
Ett snart tusenårigt minne återkallas af den första gruppen, som
föreställer Egil och Torolf Skallegrimssöner med deras vikingafölje; det
var vid deras plundring af Lund i Gorm den gamles dagar, som sta
dens namn första gången trädde ut ur sagans natt. Den andra grup
pen förflyttade åskådaren in i den kristna tiden, den erinrade om
domkyrkans grundläggning genom Knut den helige vid slutet af elfte
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
