Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. AF WIRSÉN, SANGER OCH BILDER.
För öfrigt höra vi icke till dem, som anse, att de religiösa dikterna
utgöra höjdpunkten af hr af Wirséns skaldskap. Vi lägga på det and
liga skaldskapet sådana kraf, att de blott ytterst sällan uppfyllas. Må
konstdikten hafva sitt rum och sitt erkännande, men så fort vi komma
in på det specifikt kristliga området, må konsten såsom synlig, märk
bar, vika fjärran! Det är sant, att först psalmen, den andeliga visan,
ställer de yttersta och högsta anspråken på skaldens och hans konst
närlighets så att säga försvinnande inför verket; men äfven den ande
liga dikten öfver hufvud vinner dock på, att den vanliga konstdiktens
finesser, särskildt den nyare lyrikens håg att genom själfva ordavalet,
genom satsdelarnes växlande följd, genom de skiftande ljudens musik
och dylikt åstadkomma fina effekter, så långt som möjligt undvikas.
Krafven på enkelhet kunna i den religiösa dikten ej blifva för stränga.
Föredömena äro ingenstädes att söka annat än i Skriften själf. Här
gäller folklighet i hela vidden och i hela djupet af sin betydelse. Ett
enda ord, som ligger utanför gemene mans begrepp, stänger en sådan
dikts väg till den krets, för hvilken hon är skapad, millionerna, de en
faldige, nationen såsom helhet. Yi äska därför af den kristliga dikten
liksom af den kyrkliga prosan, att hon skall frambära himmelriket i
enfald, den omätliga visheten i barnslighet, den outgrundliga kärleken
i de enklast tänkbara hjärteord. Därmed är hon sig själf fullt för alla,
för den höge och forfarne, för den lärde och för den enfaldige. Jesu
berättelse om det villade fåret eller hans ord om fåglarne under him
melen och liljorna på marken äro fullt fattbara för den ringe och ändå
höga nog för visheten. Det är klart, att vi, med så höga kraf på
den kristliga dikten, inom hela literaturen finna blott få stycken, som
fullt, i alla hänseenden, tilltala oss. Och ehuru märkeligt många bland
hr af Wirséns dikter af denna art, såsom här ofvan antydts, synts oss
äkta och fullhaltiga, så kunna vi icke undgå att här och där önska ett
eller annat annorlunda. Någon g’hng kommer en glosa (t. ex. »lock
ningsmakt», »lockningssång», »omedvetenheten», »gullstoftflor»), hvilken
häjdar den oerfarne läsaren, någon enda gång kommer en annan (t. ex.
mystagog), som den olärde ej förstår, ibland äro epiteten så samman
satta (t. ex. »stjärnljusomglittradc», »gåtosträng»), att man genom en
liten särskild tankeakt måste klargöra dem, någon gång förefaller det,
som om den beröring med det öfvernaturliga och underbara, hvilken
genomgår alt kristligt lif, hos dessa sångers författare alstrat en mystik,
i hvilken gränsen mellan det poetiska och religiösa kanske ej alltid
blir så lätt att bevara. I det hela är det dock mera mot uttrycken än
mot själfva andemeningen, som vi hafva någon invändning att göra.
Hr af Wirséns språk är rikt, skönt, konstnärligt, tuktadt, men det är
icke alltid i stånd att tränga till mannen af folket. Detta är dess
vansklighet i det religiösa skaldskapet.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
