Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. AF WIRSÉN, SANGER OCH BILDER.
än annars hvad det är, som så starkt binder hans hjärta vid en gången
tid; ty ett väsentligt drag i hr af Wirséns diktning är den vördnad
och beundran, med hvilken han städse firar det förflutna. Hr af Wir
sén är ingen realistisk historiker, hvaraf följer, att han saknar en sådans
både förtjänster och fel. Han undgår att få syn på en gången tids
mörka och, onda drag i hela deras förfärlighet, men han frälsar sig
också därigenom från att så fastna i skräcksynerna, att det ingen dager
blir. Han förnekar icke skuggorna, men han lefver för dagrarna, för
det upphöjda, sköna och oförgängliga; och då han djupt känner det
inre sambandet mellan tidsåldrarna, den hemlighetsfulla styrkan af ätt
och frändeföredömena, brinner han af begär att framvisa, upphöja och
berömma alt godt, som de framfarne uträttat. Där detta goda, såsom
t. ex. hos en Kristian 11, är oupplösligt sammanflätadt med verkliga
styggelser, skulle det därför säkerligen vålla ett hjärtelag sådant som
hr af Wirséns obescgerliga svårigheter. Däraf följer också, att han
redan i beröringen af Gustaf 111, såsom i den sköna sången öfver Kell
gren, håller sig till så flygtiga antydningar, att man af de nu alt pålit
ligare kända dragen af denne sällsamme storverksfantast på tronen ej
märker mer än en lin silhuett, klipt ej ens den i skarpt svart, utan
i förtonande skärt.
För öfrigt kunna vi om sången öfver Kellgren ej på bättre sätt
framställa vår mening, än då vi beklaga, att det ej är närmare den
svenske Arthurs dagar, som han framkommit; ty man har ej nu mera
det äkta sinnet för den fmhet, den kvickhet och det behag, som fra
sar i hans strofer. Besynnerligt! Lifvet är mulet. Något livar behöf
ver att få en eller annan stråle af dem, som ega sol och ljus, skal
derna. Här hafva de skänkts med frikostig hand, men man tackar ej
därför.
Den nästa minnessången, öfver Tegnér, är icke så koncentrerad och
hel som den förra, men gömmer skönheter och sanningar af en adel,
värdig hans rang, i livars krans de inflätats. Skildringar, sådana som
conceptionen af Svea i första sången, karakteristiker, sådana som stro
ferna om Frithiof och Ingeborg i den andra, och maningsord till natio
nen, sådana som de i slutsången inlagda, höra till det goda guldet i
diktens skattkammare.
I sitt förnäma kvädc öfvcr Calderon liar hr af Wirsén inför Europa
visat, att äfvcn från oss här i Norden någon gång kan tona en sång,
hvilken i grace och grandezza ingalunda behöfver träda i skuggan för
livad de romaniska folkens skaldefurstar frambragt högt och värdigt.
Det är konst och arkitektur i hela detta kväde, och de luftiga rim
kolonnaderna höja sig så harmoniskt som uti något språk i verldcn.
Därtill är ock dikten buren af en verklig poesi. Däremot hafva vi,
utan att vara någon Sismondis lärjunge, svårt att utan vidare fatta Cal
deron såsom bäraren af ett äkta, allom giltigt kristligt ideal. Det är
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
